Close
Enter your
text here
Posts By :

Tomas Lindbom

Guds hand på en fransman
 Guds hand på en fransman 150 150 Tomas Lindbom
By:

”Fotboll är inte en fråga om liv och död. Det är betydligt viktigare än så” Det är ett klassiskt uttryck från en engelsk tränare. Uttrycket upprepas av franska media efter den minst sagt skamliga segern över Irland i den avgörande kvalmatchen till fotbolls-VM i Sydafrika nästa sommar. Frankrike lyckades kvalificera sig i nästan sista minuten i sista matchen genom en handpassning.

Nog kan det förvåna en och annan att denna regelvidrighet som inte uppmärksammades av den svenske domaren Martin Hansson får så stort utrymme. Det har väl hänt förr att segrar i idrottstävlingar säkrats med ojusta medel. Om inte om varit hade…osv. Den så starkt grumlade glädjen över en plats i nästa fotbolls-VM påverkas starkt av att spelaren som passade med handen till det avgörande målet var ingen mindre än Thierry Henry. Frankrikes stora stjärna och ständigt firad i Europas bästa lag, FC Barcelona. En spelare med det bästa rykte, en hedersman skulle de gamla svenska idrottsledare ha kallat honom. Lagkapten i landslaget. Han passar med handen och målet godkänns.

Frankrike har ett fotbollslag i kris. Förbundskaptenen Raymond Domenech är så starkt kritiserad av fransmännen för sitt sätt att leda laget att kvalificeringen till VM snarare blir stötande än väcker glädje. Nu får han det förlängda mandat som egentligen ingen hade hoppats på. Många önskade säkert i hemlighet att Frankrike inte skulle kvalificera sig till VM för att på så vis bli av med honom. Nu är Frankrike vidare men på starkt tvivelaktiga grunder . Och Domenech får fortsatt förtroende.

En usel förbundskapten och en lagkapten med hjälteglorian rejält på sned. Dessutom ett lag som är placerat i den oseedade gruppen inför lottningen. Förnedringen hade varit mindre om laget fått stanna hemma i fyra år till.

Förorterna i fortsatt kris
 Förorterna i fortsatt kris 150 150 Tomas Lindbom
By:

Fattigdomen och utanförskapet är fortsatt svåra i de utsatta förortsområdena utanför de större städerna  i Frankrike. Fyra och en halv miljon lever i dessa områden och här är arbetslösheten betydligt större och många fler lever under fattigdomsnivån. Väldigt lite positivt händer enligt ny statistik som Le Monde presenterat under måndagen.

Problemen drabbar främst de unga. Arbetslösheten i dessa områden är dubbelt så hög som i övriga landet. Bland pojkar mellan 15 och 24 år är den 41 procent. Det leder till fortsatt ökad våldsbrottslighet sedan oroligheterna i november 2005. Resultaten i skolan är också mycket sämre här än i övriga delar av Frankrike. En liten ökning av antalet godkända i realskolan (brevet) och studenten (baccalaureat) har påvisats i den nya statistiken men siffrorna är långt under genomsnittet i landet. Det är framförallt antalet som går om klasser eller aldrig tar examen som är skrämmande högt.

Den materiella fattigdomen är mycket mer utbredd i de utsatta förortsområdena.  Var tredje vuxen lever under den så kallade fattigdomsnivån i Frankrike som är satt till 908 € per månad. Bland de unga under 18 år är siffran 44.3 procent.

Till detta kommer det utanförskap som det innebär att leva i områden med mycket våld, hög arbetslöshet och en svag tilltro till den egna möjligheten att förändra sitt liv och bli en del av en större samhällelig och nationell gemenskap. Fadela Amara har varit ansvarig minister för förortsfrågorna sedan valet 2007 men har lika lite som sina företrädare lyckats genomföra några tydliga förbättringar. Snarare pekar det mesta på att problemen växer.

Nationalidentiteten – Europas stora fråga
 Nationalidentiteten – Europas stora fråga 150 150 Tomas Lindbom
By:

Jean-Francois Copé säger i månadens stora politiska program på fransk TV, A vous de juger: ”Identitet för en nation är den stora politiska frågan i Europa i dag och för lång tid framåt”. Han är av många tippad som Sarkozys efterträdare och möjlig president för landet om sju år. Han försvarar en regering och en president som gärna talar om den franska nationalidentiteten och koncentrerar sig på skillnader mellan en tolerant fransk tradition med rötter från 1700-talet och den muslimska som med sina mer extrema yttringar beskrivs som ett hot mot det goda samhället och särskilt mot kvinnan.

Copé har säkert rätt när han  pekar ut nationalidentiteten som den stora och svåra politiska frågan i dag. Frågan om Europa ska försvara sin kulturtradition eller låta andra religioner och kulturföreteelser assimileras i denna tradition och kunna förändra de västerländska grundföreställningar som att religion är en privatsak och att ett värdigt mänskligt samhälle ska bygga på 1700-talets upplysningsidéer.

Socialisten Martine Aubry som debatterade frågan med Copé i TV är mer pragmatisk. Hon är inte odelat positiv till den lag som regeringen vill införa och som förbjuder kvinnor att bära burqua offentligt på gatan. Hon vidgar identitetsbegreppet till något mer än en fråga om främmande kulturer kontra den inhemska traditionella franska. Hon pekar på vikten av att identiteten handlar om solidaritet, om social rättvisa, skatteskalor som minskar klyftorna istället för att öka dem. För henne är identitet mer en fråga om jämlikhet än om att hindra muslimska seder att påverka den franska vardagen.

Cecilia Malmström hamnar nu som svensk kommissionär i hetluften i just denna fråga. Kommer hon att göra gemensam sak med högern i Europa och koppla identitet till rena kultur- och invandringsfrågor eller lutar hon sig hellre åt vänster och lägger tyngdpunkten på de sociala och ekonomiska förhållandena? Det finns alltid poäng att vinna på att luta sig åt höger. Sarkozys regering vet att Nationella fronten kan oskadliggöras med antydningar om att muslimerna kan hota det goda samhället. Berlusconi driver samma politik på ett ännu mer uppenbart sätt i Italien. Vad gör övriga länder och hur agerar Cecilia Malmström?

EU:s nya ledning blek och inkompetent
 EU:s nya ledning blek och inkompetent 150 150 Tomas Lindbom
By:

Catherine Ashton heter EU:s nya utrikesminister. Vem har hört talas om henne? Pierre Moscovici, tidigare minister för europafrågor i Lionel Jospins socialistiska regering 1997-2002 och en presidentvalskandidaterna för vänstern i franska valet 2012 säger vad han tycker. ”Hon är helt inkompetent”, konstaterar han och är inte heller särskilt nådig mot den belgiske ordföranden i EU. Han konstaterar också syrligt att Nicolas Sarkozy är förtjust över utnämningarna, uppenbarligen mest av omsorg om sin egen ställning i Europa även om EU:s utveckling och ställning bromsas av svaga ledare i organisationen.

Det franska socialistpartiet bryr sig om Europa och tar fajten för starka ledare. Den svenska socialdemokratin – anar man – är fortfarande kritisk till ett federalt Europa och bevakar ängsligt nationalstaternas bibehållna makt. Fredrik Reinfeldt får därmed ett tyst godkännande  av Mona Sahlin för hans högst tvivelaktiga bidrag i dessa utnämningsärenden.

Camus efter 50 år
 Camus efter 50 år 150 150 Tomas Lindbom
By:

Snart är det 50 år sedan Albert Camus dog i en trafikolycka, bara 43 år gammal. Ändå hann han under sin korta livstid – och ännu mer efter sin död – prägla så många européer.

Camus var i grunden optimist. Existentialismen, som han tillhörde om än med viss distans, lär ut en positiv människosyn. Eländet i världen kan bara bekämpas av människan själv. Det blir vad vi gör det till.

Camus var en stor berättare. Han genombrottsroman L ´Etranger (Främlingen) har jag haft på näthinnan hela mitt liv sedan jag läste den som ung student. jag ser Meursault röra sig på stranden under den heta algeriska solen. Jag har efter läsningen av den romanen alltid längtat till detta land, så svårt att besöka av politiska skäl. Tyvärr!

Det vilar ett skimmer över existentialismen. Över Camus och över Sartre och de Beauvoir. Deras intellektuella sökande efter sanningen. Över en tid då människans skapande förmåga sågs som en förutsättning för liv och framsteg. Det finns faktiskt en del att återerövra från efterkrigstidens politiska och kulturella kamp. Sådant som vi kan åstadkomma utan att  alltid söka bara den materiella lyckan.