Posts By :

Tomas Lindbom

Vem bestämmer i pensionskonflikten?
Vem bestämmer i pensionskonflikten? 150 150 Tomas Lindbom

Nu har det blivit allt tydligare att konflikten i Frankrike handlar om pensionerna. Så var det inte under början av hösten när reformen förbereddes. Folk talade om sitt missnöje med Macron och det kunde handla om allt möjligt. Nu är fokus inriktat på felen i den reform som premiärminister Edouard Philippe ska försöka lotsa igenom parlamentet nästa år. Och kritiken har också blivit allt mer tydligt formulerad. Främst handlar det om det är rimligt att också spara i underskottet när reformen sjösätts. Ska pensionsåldern höjas eller inte?

Det pågår flera parallella strider under pågående konflikt. Den första är den mellan de fackliga organisationer som är i total opposition, CGT i första rummet, och regeringen. CGT säger nej till alla förändringar och kommer att fortsätta strejken så länge den och dess medlemmar har ork och pengar. CGT vägrar också att göra en paus i strejken under jul- och nyårshelgen

CFDT och UNSA som är reformistiska fackliga organisationer har dragits in i konflikten med regeringen på grund av att den senare spelat ett högt spel för att spara pengar åt staten genom höjd pensionsålder. CFDT och UNSA är i princip ändå beredda att gå i nya seriösa förhandlingar med regeringen och är beredda att göra en paus i konflikten över jul- och nyårshelgerna så att människor kan resa bort och hälsa på sina släktingar och vänner under ledigheten.

Det råder hela tiden en spänning mellan dessa olika fackliga organisationer. Det är helt fel att påstå att “facken vill bara strejka.”

Det råder en konflikt också mellan topp och bas inom de reformistiska facken. Det visar sig nu när UNSA:s och CFDT:s ledningar vill avbryta strejken under helgerna. Gräsrötterna vägrar. De vill fortsätta eftersom de anser att risken är för stor att kampen kan förloras genom ett avbrott. Ledningarna måste sannolikt ge med sig och då har vi alltså ett totalt lamslaget Frankrike under kommande helger.

Det råder en spänning inom regeringen. Macron är trots allt sprungen ur den så kallade andra vänstern som skapades av framlidne premiärministern Michel Rocard som hade de skandinaviska ländernas arbetsmarknadspolitik som förebild. Den andra vänstern står också nära CFDT. Macron tror på mer samverkan mellan arbetsmarknadens parter och en mindre hårdför åtstramningspolitik. Det är svårt att se när han under sina presidentår varit mindre dialogorienterad, bland annat för att fånga in högerns väljare och omintetgöra Republikanerna som politisk kraft i landet. Socialisterna krossade han redan i valet 2017. Premiärministern däremot kommer ur Republikanska partiet och det gör också ministrarna i det mäktiga stora finansdepartementet. Höjningen av pensionsåldern är en käpphäst för högerfalangen inom regeringen och La République en Marche.

Parisarna har plågats mest av strejkerna. Det har varit kaos i tunnelbanor och pendeltåg under flera veckor. Folk tar sig fram på cykel och sparkcyklar.  En del tvingas gå långa sträckor. Jag talade med en vän på telefon häromdagen när han var ute på en tur till en affär för att handla. Det tog 50 minuter att gå dit och lika långt tillbaka. Ett exempel av hundratusentals under en enda dag. Därför är parisarna mindre förtjusta i strejken än de som bor i mindre städer och på landet. Ändå är fransmännen i huvudsak välvilligt inställda till de strejkandes krav. En majoritet av franska folket är emot Macron samtidigt som en majoritet i huvudsak stöder en pensionsreform. Fast inte riktigt som Macron eller Philippe tänker sig den.

Allt mer pekar mot att de stundande helgerna blir besvärliga när tågbolaget SNCF förmodligen inte kan sätta mer än vart fjärde tåg i rullning. Fler än vanligt kommer att ta bil vilket ger oerhörda köer på vägarna. En del lär ge upp hoppet om att få se sina släktingar och stannar hemma.

 

 

 

 

Fransmännen räds strejker i jul
Fransmännen räds strejker i jul 150 150 Tomas Lindbom

Det är som ett chicken race mellan de fackliga organisationerna och regeringen om frågan som nu hamnat i centrum av arbetsmarknadskonflikten: Blir det möjligt för alla fransmän som vill träffa sina släktingar på annan ort att kunna resa med tåg eller flyg? Svaret är oklart. Det är möjligt att strejken fortsätter över själva julhelgen och tvingar många att stanna hemma.

De senaste dagarna har konflikten trappats upp. CFDT och några andra reformistiska fack beslutade sig för att också gå ut i strejk sedan premiärminister Edouard Philippe beslutat sig för att ta med en höjning av pensionsåldern i reformpaketet. “Nu har den röda linjen passerats”, förklarade CFDT:s chef Laurent Berger och ännu fler är indragna i strejkerna. Lastbilsförarna har också börjat strejka och blockerar nu vägar runt om i Frankrike. I Parisregionen är köerna enligt uppgifter mycket långa. Det är alltså för närvarande svårt att ta sig med bil, tåg eller tunnelbana till sina arbeten. Särskilt Parisregionen är berörd.

En majoritet, 54 procent, av fransmännen stöder strejkerna men frågan är vad som händer om dessa fortsätter också under julen. Undersökningsföretagen ställer frågor om skulden för en sådan fortsättning av strejkerna. Det är inte så uppenbart vem som vinner eller förlorar men enligt Ifop är fler fransmän inställda på att ge regeringen skulden för inställda tåg i jul än att lägga ansvaret på de fackliga organisationerna. Skillnaden är dock inte särskilt stor och många respondenter i undersökningen har inte deklarerat  någon bestämd åsikt.

Det står däremot klart att en majoritet tror att konflikten kommer att bestå. Människor menar att båda parter är angelägna att vinna bataljen. De radikala facken som CGT och FO kräver att regeringen backar helt från förslaget medan det för regeringen och för Macron anses uteslutet att backa. Många politiska bedömare menar också att han hellre tar konflikten nu och kan redovisa att han genomfört sitt löfte att reformera pensionerna när det kommer till nästa presidentval 2022. Trots allt har han ju sina egna väljare i La République en Marche och en stor del av högerns väljare bakom sig och det räcker gott och väl för att säkra en förstaplats i presidentvalets första valomgång och sannolikt också vinna över Marine Le Pen i den andra och avgörande valomgången.

I morgon tisdag är det en ny stor demonstrationsdag. Det är rimligt att tro att regeringen agerar som en följd av hur framgångsrik den blir för de fackliga organisationerna. Blir trycket för stort i morgon kanske regeringen gör en reträtt och lyckas uppnå en paus i strejkerna under helgerna. Regeringsförslaget ska upp i nationalförsamlingen i slutet av januari och de fackliga har också gott om tid att förbereda nya störande aktiviteter efter trettondagshelgen.

Nu trappas konflikten om pensionerna upp igen
Nu trappas konflikten om pensionerna upp igen 150 150 Tomas Lindbom

Det är bara att konstatera att Premiärminister Edouard Philippes tal igår inte föll i god jord hos de fackliga organisationerna och deras företrädare. Som jag skrev i förra inlägget har nu även den reformistiska organisationen CFDT liksom flera mindre organisationer vänt på klacken och markerat att de inte längre litar på Macron och hans regering och att de nu sällar sig till CGT, FO och de militanta i en stor demonstration på tisdag.

Det förändrade läget kan förklaras på flera sätt. Det viktigaste skälet är sannolikt att regeringen valt att flytta fram sina positioner ytterligare ett par steg och visat en mer aggressiv linje än som tidigare verkade vara fallet. Det gäller särskilt frågan om tidpunkten för pensionering. Redan i den utredning som föregått regeringens proposition låg ett förslag om legal pensionsålder vid 64 år. Det innebär att de flesta anställda skulle tvingas arbeta två år till. Macron har hela tiden sagt att reformen syftar till mer likvärdighet mellan olika grupper – specialavtalen ska i princip avskaffas – men nivån på pensionerna ska inte beröras. Det har varit uppenbart att både premiärminister Philippe och finansministrarna velat påskynda en besparing av pensionskostnaderna för att minska underskottet. Nu verkar Philippe och finansministrarna ha segrat i den kraftmätningen. Macron själv bedömde möjligen  att hans ställning i folkopinionen nu var så stark att han kunde våga sig på att strama åt i pensionsbudgeten. Han räknade kanske inte med att de reformistiska fackliga organisationerna skulle revoltera.

Nu är läget alltså mycket spänt. Macron och regeringen har alla fack emot sig och risken ökar för att strejkerna fortsätter över jul. Opinionsmätningar från tidigare vinterkonflikter visar att franska folket skyller tågkaos under julhelgen på regeringen och inte på facken. En bedömare i Paris i dag ansåg följaktligen att regeringen kommer att ge med sig i nästa vecka för att hindra strejkerna att skapa kaos främst i järnvägstrafiken under jul- och nyårshelgerna.

Det är förvånande att Macron och regeringen har tagit denna risk att pressa fram en reform som på samma  gång ska avskaffa 42 olika fördelaktiga specialavtal för stora yrkesgrupper inom den offentliga sektorn och minska pensionernas storlek rent generellt. De borde veta att den här typen av reformer är svåra att genomdriva redan utan en sådan omvälvande förändring. Jag kommer att tänka på den intervju som gjordes med biträdande finansministern Gérald Dalmanin häromåret då han fick frågan av en journalist om han kunde förstå vanliga fransmäns bekymmer över den försvagade köpkraften. Jo, det kunde han verkligen förstå.  Han tänkte på samma sak när han häromdagen varit på restaurang mitt i Paris och fått betala 40 euro för en lunch.

Macron anpassar sig till kritiken
Macron anpassar sig till kritiken 150 150 Tomas Lindbom

Igår onsdag presenterade premiärminister Edouard Philippe grundförslaget till ny pensionsreform. Som väntat innehöll det anpassningar till de krav som ställts av strejkande och demonstranter under den senaste tiden. Det faktum att förslaget mottogs mycket kritiskt av de fackliga organisationerna, även det reformistiska CFDT,  var lika väntat.

Det är känt att det finns motsättningar inom Frankrikes politiska ledning. President Macron är duvan och främst ministrarna på det stora mäktiga finansdepartementet är hökarna. President Macron har hela tiden, redan i valrörelsen 2017, betonat att en reform av pensionerna ska bygga på en likhetsprincip; pensionens storlek ska motsvara den summa som varje vuxen fransman betalat in i pensionsavgifter under sin yrkesverksamma tid. Macron har sagt att reformen inte handlar om att minska pensionens storlek utan ta bort de orättvisor som legat i alla specialavtal som främst anställda inom den offentliga sektorn åtnjutit. För den politiska högern, som också dominerar bland ministrarna i finansdepartementet, har viljan varit att samtidigt passa på att anpassa pensionernas storlek till det ekonomiska läget och de underskott som föreligger i statens budget. Det går bara att ana att det pågått och fortfarande pågår en dragkamp mellan Elyséepalatset där Macron sitter, å ena sidan och Bercy (finansdepartements hus i östra Paris) och Matignon, där premiärminister Edouard Philippe har sitt högkvarter, å den andra. Macron har också hämtat Philippe från högern. Denne är skolad av en av den moderata högerns förgrundsgestalter under senare år, Alain Juppé och tidigare borgmästare för Republikanerna i staden Le Havre.

Det är i dag omöjligt för regeringen att ens andas om förslag som skulle minska värdet av pensionerna för fransmännen. Men de som är kritiska är samtidigt misstänksamma. De tror i allmänhet att regeringen kommer att försämra pensionerna på ett eller annat sätt. Sverige har tagits fram som ett positivt exempel från regeringsföreträdarna och som ett varnande exempel för oppositionen. Den svenska modellen har ju precis lett till det som skrämmer oppositionen: högre pensionsålder och lägre pensioner trots det.

Regeringen satsar nu främst på att skapa en reform som slipar bort huvuddelarna av innehållet i  de 42 olika specialavtalen som gynnar vissa yrkesgrupper. Eftersom dessa specialavtal främst är till fördel för anställda inom den offentliga sektorn och facken bärs upp av dessa grupper är det inte svårt att förstå att redan den delen av regeringsförslaget väcker motstånd. Regeringen vill också införa det som Macron förordat; att pensionen ska grundas på inbetalda avgifter och inte på, som för närvarande, på pensionspoäng grundat på de bästa yrkesåren vad gäller inkomst.

“Det är inte mer än rätt att jag som arbetat hårt i hela mitt liv också ska få en rimlig pension”. Så säger många människor i intervjuer i media och de flesta fransmän håller med. Som så ofta i Frankrike handlar det inte om ekonomi. Flertalet som demonstrerar och strejkar har inte räknesnurran framme för att granska statens finanser. De bekymrar sig inte om statens ekonomi. Ekonomi är för dem en fråga om politisk vilja hos makten. Politikerna får helt enkelt se till att vanliga människor får en rimlig pension. Macron verkar inte lyckas med det, konstaterar flertalet fransmän, och därför bör han kritiseras. Många kräver hans avgång.

Nu fortsätter kampen mellan folket och den politiska ledningen. Regeringen gjorde ett försök att lugna opinionen genom att sockra pensionsförslaget. Genomförande skjuts upp så att bara de som är födda 1975 och senare blir berörda. De 42 specialavtalen avskaffas inte helt utan det sker istället olika anpassningar för att mildra verkningarna för dem som förlorar mest av sina förmåner. Frågan är om regeringens anpassning haft någon verkan. De närmaste veckorna och månaderna får ge svaret. Frankrike går sannolikt mot en ny het vinter. Tåg och flyg och tunnelbanan i Paris kommer att beröras i mindre eller större grad. Sjukhusen och skolorna likaså.  Butikerna får problem, inte minst i julhandeln i ett land där folk ännu inte i samma utsträckning handlar på nätet. Och turistnäringen får uppleva nya månader av nedgång.

 

Strejkerna fortsätter
Strejkerna fortsätter 150 150 Tomas Lindbom

Strejkerna och demonstrationerna den 5 december blev som förväntade. Stort pådrag och ett mer eller mindre lamslaget samhälle. Nu väntar Frankrike på nästa stora dag av revolt, nu på tisdag den 10 december.

Det är alltid vanskligt att räkna antal demonstranter. De fackliga organisationerna brukar fyr- och femdubbla de siffror som polisen redovisar och sanningen kan inte heller sägas ligga i mitten mellan dessa olika uppskattningar. Enligt tidningen Le Monde, som brukar presentera vederhäftiga fakta i sin artiklar, demonstrerade cirka 800 000 personer runt om i landet på torsdagen den 5 december. Dessutom – och det var förstås mer betydelsefullt -var strejkerna så omfattande att stora delar av samhället blockerades. Det var anställda inom offentlig sektor som alltid strejkar. Den här gången var särskilt skolorna berörda och många tvingades stänga på grund av lärares missnöje med hotet om indragna pensionsförmåner. Medborgarna, inte minst i Parisregionen, störs också särskilt av att personal inom transportsektorn strejkar. Det hindrade många från att kunna åka till jobbet under strejkdagen.

December månad är en känslig månad också för butiker som vänder sig till julhandlande fransmän. Det blir särskilt problematiskt om strejkerna drar ut på tiden. Nu står det klart att motsvarande strejker genomförs nu på tisdag. Mindre strejker, särskilt inom tåg- och tunnelbanesektorn, genomförs varje dag.

President Macron och hans regering befinner sig i ett pressat läge. Tanken är att ramarna för pensionsreformen ska presenteras under kommande vecka. Det är egentligen rätt anmärkningsvärt att strejkerna och demonstrationerna började innan regeringen lagt sitt förslag. Det är inte osannolikt att regeringens lagförslag kommer att leda till att motståndet eskalerar. Regeringen försöker verkligen att skjuta på pensionsreformen och ta den i många steg, utspridda över lång tid. Sannolikt kommer reformen inte slå igenom förrän om tjugo eller trettio år. Macron var i början väldigt optimistisk och trodde sig kunna genomföra reformen inom betydligt kortare tid och med mindre hinder på vägen. Dessutom presenterade han denna reform före valsegern som hans viktigaste fråga att lösa. Nu har han fått känna på de krafter som kan mobiliseras bland fackliga organisationer och dess medlemmar men också av oorganiserade anställda runt om i landet. De gula västarna tvingade honom att backa förra året kring flera förslag på bland annat skatteområdet. Nu lär han tvingas anpassa sin politik vad gäller pensionsfrågan.

Vi vet inte vart denna fråga tar Frankrike denna vinter. Regeringen talar också ständigt om samtal och dialog med berörda organisationer. Ju starkare demonstrationerna och strejkerna blir desto tuffare blir det för regeringen att föra dessa samtal. Macron och hans regering vet också att pensionsfrågan inte är den enda som stör medborgarna. Missnöjet grundas på en rad frågor. Flera år av svag ekonomi och försämringar av välfärden sätter sina spår. Och även i denna konflikt stöds de strejkande och demonstranterna av en majoritet av befolkningen. Så var det under en stor del av förra vintern när de gula västarna gjorde uppror och så är det nu.

Mönstret i år känns alltså igen men skillnader kan märkas jämfört med förra året. Den viktigaste är att de fackliga organisationerna återtagit kontrollen i år. De gula västarna spelar en undanskymd roll. Det innebär också att black bloc har svårare att ta sig in i demonstrationerna och starta våldsaktioner. De fackliga är inte lika lätta att infiltrera som de gula västarna. Det är en sak att glädjas åt.