När öppenhet framställs som ett svek mot folket

När öppenhet framställs som ett svek mot folket 150 150 Tomas Lindbom

Ikväll har Marine Le Pen talat i Nice. Inför en fullsatt hall i Nice, 9 000 jublande människor och med hela partieliten på första bänk. Ledaren och presidentkandidaten talade i över en timme. Hennes tal provokativt och belysande. Det var fullt av svepande formuleringar och oprecisa resonemang. Det var också ett tal som beskrev motståndaren som en obehaglig och svekfull person. Hon fick Emmanuel Macron att framstå som motståndare mot Frankrike som nation och mot det franska folket. Det är sällan jag lyssnat till ett tal som så starkt stigmatiserat en annan politiker. Han har inte bara fel åsikter och för landet i fel riktning. Han sviker landet.

Det är nyttigt att lyssna på hela tal. Korta klipp i tv-nyheterna ger en falsk bild av en politiker. Här fick jag hennes världsbild på 70 minuter. En världsbild som får mig att ana hur Frankrike med Marine Le Pen som president skulle kunna utvecklas. Ett land där säkerhet och trygghet kräver jakt på dem som hotar den. Denna jakt är en jakt på islamistiska fundamentalister men kommer att innebära att flera stora muslimska organisation, däribland Muslimska brödraskapet, upplöses. Här kommer läger att upprättas för att fösa in oliktänkande som kan tänkas ha kopplingar till islamisterna. För att bekämpa dem behövs också fler poliser och militärer än någon annan kandidat i presidentvalet föreslagit. Det krävs att gränser runt Frankrike upprättas så att inte människor fritt kan röra sig i Europa. Allt för att bekämpa islamismen. Lyssnarna fick också klart för sig att det behövs fler åklagare, fler fängelseplatser trots att kriminella som är fängslade men kommer ursprungligen från andra länder ska utvisas för att sona sina straff i sina så kallade hemländer.

Marine Le Pen talar som fascisterna på 30-talet om kärleken till nationen, om hur mycket hon älskar det franska folket men hon beskriver också hur viktigt det är att folket assimileras in i den identitet som är den franska. Hon talar om att det är fransmännen som äntligen ska befrias från de oligarker som styrt landet i decennier tillsammans med medieeliten och storkapitalet. De ska bort, förklarar hon, men hur många av de vanliga fransmännen kommer också att exkluderas.

Det är ett språk av hårdhet med auktoritära ordvändningar. Hon ler men orden och blicken är inte fyllda av kärlek Det ser jag genom tv-rutan ända från Nice.

Marine Le Pen är segerviss. I varje fall förmedlar hon den övertygelsen. Hon säger att Macron är hennes önskemotståndare och det kan jag förstå. Hon skapar om en presidentkandidat till en pesons som främst är en före detta bankdirektör som styrt från Elyséepalatset och varit ekonomiminister och med sina EU-vänlighet och sitt försvar för frihandeln blir till en förrädare mot vanligt folk. Hon kan göra om honom till wodoodocka mer än hon kunnat göra med Mélenchon eller Fillon. En man som faktiskt bygger sin politik på en socialliberal ekonomisk grund, som i dag besökte en förort till Paris, umgicks med unga pojkar på en fotbollsplan och talade sig varm för det mångkulturella samhället och som har ambitionen att samla alla fransmän för sin politik förvandlas i hennes retorik till något som liknar ett monster.

Det är bekymmersamt att den liberala rösten i Frankrike har så svårt nu att hålla stånd mot det nationella och det xenofoba. Varför provoceras stora delar av vänstern av en socialliberal med goda humanistiska ambitioner så till den milda grad att en av ledarna, Jean-Luc Mélenchon vill leka med elden och inte tydligt stödja Macron mot Le Pen? Och varför. tvekar så många väljare och föredrar att avstå framför att rösta på Macron och därmed riskera att Le Pen faktiskt vinner.

Jag vill inte, som jag skrivit tidigare, ropa på vargen. Men även om Macron vinner så har denna valkampanj kastat en obehaglig svart slöja över demokratin. Den republikanska pakten som tidigare fungerat genom att vänster och höger alltid förenats i alla val mot Nationella fronten har nu totalt spruckit. Det är oavsett valutgång en ny tid vi är inne i. Tillåt mig att bli bekymrad.

6 comments
  • Julien Hach

    Tycker du att Macrons beteende har varit lämpligt sedan söndag kväll? är han inte segerviss som Le Pen? Har du lyssnat på sitt tacktal? Och har du hört om Champagne som flödade i La Rotonde? Detta hatar fransmännen. Det påminner dem om Sarkozy fest i Fouquet’s. Fast han hade väntat tills valet var färdigt.
    Macron och hans team visar en osmaklig hybris som kontrasterar väldigt mycket med Chiracs attityd i 2002 när han mötte Le Pens far i andra valomgången. Då gjorde Chirac allt för att framstå som en samlare. Han hade ett värdigt beteende. Han jublade inte som en barnunge som har fått sin julklapp. Det kanske beror på att Chirac var en erfaren politiker till skillnad från den subtsanslösa amatör som redan nu skattar sin kommande valseger som säker.
    Macrons team också saknar självdisciplin. Du har väl inte missat Laurences Parisot intervju i le Figaro? Är det så de tänker locka fram röster från Mélenchon? Och Jacques Attalis uttalande om händelse i Amiens? Vilket intryck tror du detta skapas inom franska opinionen?
    Det svider många i hjärtat att behöva rösta för Macron för att rädda Frankrike från Le Pen. Skärper han sig inte så kommer det att sluta riktigt illa.

  • Tomas Lindbom

    Hej Julien!
    Ja, nu är känslorna på helspänn i det franska valets slutskede. Jag är emot Le Pen och uttrycker det i mitt blogginlägg. Det är du också. Kring det borde vi samlas.
    Macron står för en annan linje som uppenbarligen är längre ifrån stora delar av vänstern än till och med jag insett tidigare. Har haft mina svenska ögon på mig där en socialliberal ekonomisk-politisk linje är åtminstone accepterad en bra bit ut på Socialdemokratins vänsterflygel.
    Vilken politiker vill du lyfta fram som ett mänskligt föredöme – förutom Chirac? Jag har svårt att se att Macron vore ett mänskligt sett sämre alternativ än Le Pen, Mélenchon eller Fillon. Hamon tycks mig mänskligt sett sympatisk men han har inte förmågan att samla en tillräckligt stor del av det franska folket.
    Nu gäller det , som jag ser det, att säkra att Frankrike inte får Marine Le Pen som president. Du vill uppenbarligen det också även om det svider .jag gör det med större glädje. Låt oss se att vi ändå är på samma linje i den avgörande striden den 7 maj

  • Ylva Nord

    Hej Tomas! Jag vill gärna följa din blogg. Vi bor i Antibes c:a 5 veckor runt april och lika många runt oktober så vi är mycket i Frankrike. Jag läste aldrig franska i skolan och började på kurser här först när jag var 45 och eftersom jag inte är språkbegåvad blev det inte mycket av färdighet i språket och svårt att följa den politiska debatten här. Perfekt att ta del av dina kunskaper inom området 🙂 Hoppas också att vi får tillfälle att ses inom en inte alltför lång framtid. Kram,Ylva

  • Julien Hach

    Att säkra Frankrike inte fâr en Le Pen som President, det har redan fransmännen behövt göra i 2002. Chirac fick 82%. Nu förväntas Macron att nå 40%. För mig är viktigaste frågan : hur förklarar en sådan kraftig sänkning?
    Jag tror att det beror mycket på Macron själv som i en fransk perspektiv är en kontroversiell kandidat (kapitalets kandidat, elitens kandidat, dessutom nykomling och ganska dålig retoriker). Chirac var trots allt en statsman. Macron kallas för bankir från Rotschild. I 2002 var alla politiker tydliga i att man skulle rösta för Chirac. Hela franska “show-business” ställde upp. Omfattande demonstrationer pågick redan den 21e april på kvällen. Men nu är det ingen kalabalik. Och i min uppfattning beror detta pâ att Macron anses vara en marionett sponsrad av finanseliten och några medieägare som driver sin egen agenda.

  • Tyrgils Saxlund

    Intressant diskussion – i Antibes bör det finnas tillfälle att möta anhängare till Le Pen och höra deras åsikter.
    Jag lyssnade under min tid som moderatombudsman på politiska tal, av alla kulörer och i olika länder, ofta demagogiska och substanslösa i skön förening (framför allt från vänsterpolitiker). De har numera fallit i välmotiverad glömska. Så kommer att ske även denna gång. Problemet med Tomas analys är att den är så känslostyrd att den analytiska skärpan brister. Två exempel: skulle det vara hemskt att förbjuda Muslimska brödraskapet? Tomas nedvärderar genomgående problemen med ointegrerad muslimsk underklass och vad det innebär för Frankrike och Europa. Vad jag förstått av recensionerna även i sin nya bok.
    Och så dessa presidentkandidater: den ena värre än den andra och till slut elitisten Macron mot populisten Le Pen. Visst Le Pen är omöjlig, men för mig är det lika omöjligt att lägga rösten på en politiker av typ Macron. Med tanke på affären Fillon, kan man undra varifrån han har fått sin förmögenhet? Vilka stödjer honom och vilka kommer att styra honom? Frågorna är många och svaren alltför få. De som såg till att Fillon förlorade har åsamkat Frankrike stor skada. Man kan undra varför de gjorde det.

  • Julien Hach

    j’écris à présent en français.
    Je ne sais toujours pas comment je vais voter. Les socialistes, puis Sarkozy, puis maintenant Macron, ont joué avec le feu. C’est eux qui ont élaboré une tactique de conquête du pouvoir avec un FN haut. Les médias dominants, tenus dans les mains de 9 milliardaires, ont épargné Le Pen, pourtant objet de soupçons comparables à ceux qui pesaient sur Fillon, mais ont préféré saboter ce-dernier. Leur but (à Patrick Drahi, Pierre Bergé, Xavier Nie, Mathieu Pigasse etc…) était de tout faire pour que Macron, seul comptable du bilan catastrophique de Hollande, soit élu “les doigts dans le nez” avec l’argument du vote républicain dans une élection qui normalement était perdue pour la gauche. Contrairement à 2002, il était flagrant que la classe médiatique et politique n’était non seulement pas surprise du bon score de Le Pen mais SATISFAITE. Comment ce renégat de Bayrou, ce soit disant lecteur de Péguy, ce soit disant personnaliste, ce soit-disant humaniste a-t-il pu oser prononcer le mot “espoir” alors que Le Pen est aux portes du pouvoir? Comment Macron a-t-il pu tonitruer que lui et son mouvement avaient gagné alors que l’extrême-droite était arrivée avant les deux familles politiques qui ont porté le destin de la France depuis 1958, les socialistes et les gaullistes? Comment peut-ont tranquillement s’assurer que les français “feront le reste” en choisissant le bon candidat et aller fêter sa victoire avant l’heure? Comment peut-on donner aux français l’impression que tout est joué d’avance? Visiblement, pour le camp Macron, l’heure n’est pas aussi grave que pour vous et tous ceux qui s’affolent du vote Le Pen. Il faudrait que les électeurs soient paniqués en aillent en masse voter pour sauver les meubles de la République pendant que les futures vainqueurs pensent déjà à qui sera premier ministre et infligent un cynisme gauche-caviaresque aux ouvriers dont ils espèrent draguer les voix. Le piège est trop gros. Et il risque fort d’inciter à une démobilisation forte, voire à une prise de position inverse de celle escomptée. Et même si Macron gagne, il sera un président encore plus mal élu que Chirac en 2002 : un président par défaut, incarnation d’un monde qu’une majorité de français rejette. Et qui plus est SANS MAJORITE possible au parlement, hormis un collage avec les partis politiques existants, ce qui implique déjà un reniement fondamental du candidat Macron qui depuis des mois promet de rompre avec les partis établis. Quant au cas où Marine serait élue, elle sera plus isolée qu’un président en cohabitation. Elle aurait littéralement toutes les autres institutions contre elles. Hormis les conséquences symboliques désastreuses pour l’image de la France, la vérité est que le vote Le Pen est inoffensif. Sans majorité à l’assemblée, elle ne pourra gouverner. Et sans gouvernement, son projet sera lettre morte. Reste que le peuple, en votant pour elle, aura montré qu’il n’est pas aussi prévisible qu’il n’y paraît. Et c’est cela la seule chose que tous ces libéraux dédaignent : que le peuple est une mer qui peut gronder, et pas toujours un troupeau docile à qui ont peut compter fleurette.

Leave a Reply

Your email address will not be published.