Alla som ogillar Macron

Alla som ogillar Macron 150 150 Tomas Lindbom

En svensk iakttagare av fransk politik har nog svårt att förstå att motståndet mot den nye presidenten Emmanuel Macron är så omfattande och så kraftfullt uttryckt. Motståndet kommer från många håll, särskilt från stora delar av vänstern men också från högern och Nationella fronten.

En viss vänster i Sverige uttrycker också samma kritik som Jean-Luc Mélenchon och hans vänner i Frankrike: “Varken bankir eller fascist”. Det syftar då på att Macron under några år var bankdirektör på Banque Rotschild. Fascisterna anspelar på Nationella fronten.

Det är inte bara det faktum att Macron arbetat på bank som upprör vänstern så mycket. Den gamle intellektuelle revolutionären Régis Debray lät sig intervjuas i veckan i tidningen L ´Obs. Han formulerade väl kritiken mot Macron med hjälp av flera tankespår. Ett är att Macron säger sig stå för en hållning som bryter med rådande system. Det gör han inte, menade Debray i intervju. Han fortsätter i sina föregångares spår genom att stödja ett kapitalistiskt system.

Det intressanta med intervjun är att Debray så starkt lyfter fram amerikaniseringen av det franska samhället under de senaste decennierna. Han tar fram symboler som att dagens presidenter rör sig mer, går fortare och nästan springer, jämfört med sina föregångare som de Gaulle och Mitterrand. Det ungdomliga premieras allt mer. Debray använder ordet successful (dessutom felstavat med två l i intervjun) som ett uttryck för det nya och för honom motbjudande samhället. Debray drar också parallellen mellan protestantismen och amerikaniseringen av världen. Protestantismen gör upp med alla institutioner som vidmakthåller en gammal civilisation som den franska. Det räcker med Bibeln. Alla traditionella företeelser som katedraler, präster, politiska partier blir oväsentliga. “Amerika”, säger Debray, ” är oändlighet, rörlighet och frihet… Ett lands historia och minnena över huvud taget spelar mindre roll.” Debray förstod de intellektuella som Emmanuel Todd och Michel Onfray som avstod att välja mellan Macron och Le Pen i den andra valomgången. De är konsekventa med sina ställningstaganden, menade han i intervjun utan att därmed vilja avslöja hur han själv röstade.

Régis Debray är bara en i raden av många fransmän som vägrat att rösta på Macron, ens i mötet med Le Pen. Han har ett värdekonservativt perspektiv, denne gamle revolutionär, och för många socialister är hans resonemang relevant. Vidare finns det ett klassiskt socialistiskt motstånd mot kapitalismen. För dem är ett val på Macron också ett val på Le Pen; 2022. Den som väljer Macron i år bidrar till att förbereda för fascismens maktövertagande i nästa val.

Högerns motstånd mot Macron har delvis samma orsaker; ett motstånd mot den anglosaxiskt orienterade kapitalismen och liberalismen. Här anar den konservative att Macron säljer ut nationella värden när han öppnar för ett federalt Europa och rör sig obehindrat i New Yorks finanskvarter. En klassisk fransk högerman behöver inte vara högerextrem och rösta på Nationella fronten för att ta avstånd från en liberal som Macron.

Nationella frontens nationalister, särskilt i Marine Le Pens tappning med ett vänsterpopulistiskt språk i ekonomiska frågor, ser Macron som huvudfienden, mer motbjudande än både högern och socialisterna. Det säger sig självt att nationalisterna står i total opposition till allt som är gränslöst; med varor, tjänster och människor. Nationalisten vill som den konservative forma sin kultur i sitt land utan inblandning. Helst en kultur som främjar det auktoritära patriarkatet och lyfter fram de delar av landets kultur och historia som rimmar med detta övergripande synsätt.

Emmanuel Macron är ingen oskyldig mittenpolitiker i Frankrike. För att låna Debrays ord så har Frankrike ingen protestantisk tradition om man glömmer hugenotterna men det fick ju också se sig besegrade. Visst ökar det anglosaxiska inflytandet för varje år som går. Därför kan också Macron knyta an till en ganska stor del av befolkningen som tvärtom känner sig lättade och befriade av hans person och politik, Kvar står ändå en stor del av befolkningen som morrar åt hans förslag till reformer. Högern och vänstern kan här förenas. Därför blir det så svårt för Debray, Onfray och Todd liksom miljoner andra fransmän att välja, till och med mellan Macron och Le Pen.

3 comments
  • Julien Hach

    Det är inte bara hårdföra konservativa högerpolitiken och revolutionärerna från vänstern som ogillar Macron.
    Snart blir det riksdagsvalet, och opinionssiffror visar nu att “En marche” ligger bara lite över 30%, vilket är ovanligt lågt. I 2012 fick socialisterna nästan 40% i första valomgången efter Hollandes valseger och i 2007 hade republikanerna fått 45 %.
    Trots Macrons seger med 66% tänker alltså cirka 2 tredjedelar av franska väljare inte rösta för “En marche” i det kommande valet. Och enligt flera opinionsundersökningar är en majoritet en fransmän skeptiska mot Macrons vilja att reformera arbetsrätten:

    http://www.francetvinfo.fr/economie/emploi/chomage/reforme-du-code-du-travail-une-majorite-de-francais-opposes-au-passage-en-force-selon-un-sondage_2204762.html

    Man ska inte glömma att Macron blev president pga att väljarna bedömde honom som ett mindre ont än Le Pen. Under normala förhållanden hade aldrig någon som Macron kunnat hoppas bli vald till president i Frankrike.

  • Tomas Lindbom

    Hej Julien!
    Tack för ditt inlägg. Jag vet ju att du inte gillar Macron men låt inte din ovilja mot honom göra att dina bedömningar blir alltför partiska. Jag har ju i detta blogginlägg presenterat hur stor del av franska folket som inte delar Macrons åsikter och profil. Vi är överens om det. Men samtidigt har han på kort tid stärkt sin ställning i fransk politik, blivit president och får alltfler att vilja stödja honom. Glöm inte att tidigare presidenter tävlade i ett politiskt landskap med två tunga block + ett mindre (Nationella fronten). Nu är landskapet mer splittrat. Du vet ju attMacron tävlar mot flera olika grupperingar, La France insoumise, FN, LR och PS +EELV Det är inte så lätt att ha ett stort stöd i väljarkåren i ett sådant nytt läge.
    Dessutom tror jag att en hel del nyvalda ledamöter i nationalförsamlingen kommer att stödja Macron trots att de låter sig representeras av PS eller LR i valet.
    Sammanfattningsvis pekar Macrons uppgång på att en förvånande stor del av franska folket faktiskt tilltalas av en typ av politiker och en politisk inriktning som tidigare varit otänkbar. Det händer något i Frankrike och jag tror dessutom att det är nödvändigt för att bryta sönder dödläget. Det faktum att Macron retar så många kan vara ett tecken på att han faktiskt är betydelsefull för landets utveckling. Han skakar om konservativ vänstern och konservativ höger. Ibland är det bra för ett folk att utmanas. Det gäller också det svenska men på andra sätt. Men det är en annan historia…

  • Julien Hach

    Hej igen,
    Jag vet inte i vilken mån min skepsis mot Macron spelar en roll i de siffrorna som jag nämnde. Presidentens parti brukar få ganska rejält med röster i riksdagsval som följer presidentvalet, och allt tyder på att En Marche ska inte samla så mycket som det brukar vara.
    Det stämmer att några ledamöter från LR och PS i nationalförsamlingen kommer att stödja Macrons politik, och det stämmer också att en del väljare vill vänta och se och till och med är beredda att lita på honom. Men ärligt talat tror jag inte på hans projekt kommer att samla brett. Och till skillnad från dig tror jag inte att “En marches” valframgång har skapat något nytt och långvarigt i Franrikes politiska landskap. De traditionella ideologiska motsättningarna kommer att finnas kvar. Politik i Frankrike har alltid handlat om strid, sällan om konsensus.

Leave a Reply

Your email address will not be published.