Fransmän älskar semester

Fransmän älskar semester 150 150 Tomas Lindbom

Nu har värmen kommit till Frankrike. Juni är rent vädermässigt en något osäker månad. Det kan vara fint med mycket sol, även i norra Frankrike men temperaturen i områdena norr om Alperna brukar vara förhållandevis måttliga, en bit över 20 grader. Juli och augusti däremot är varma månader. Jag har tillbringat några augustimånader i Paris och även arbetat där. Det kan vara rätt plågsamt när temperaturen stiger upp mot 35 grader.

Som ung student i Frankrike på 70-talet slogs jag av fransmännens vurm för semester. Alla yrkesarbetande talade om den. Inställningen till arbete var negativt. Bara en fråga om försörjning. Semestern en månad om året verkade vara det som alla levde för. En märklig inställning tyckte jag.

Jag noterade också att alla tog semester samtidigt. Fransmän förklarade för mig att fabrikerna stängde i augusti och det var verkligen den 1 augusti oavsett veckodag. På mig verkadedet som om ett helt folk satte sig i sina bilar, fransktillverkade förstås, och körde eller snarare köade sig igenom landet på olika motorvägar. Detta folk som jag lärt mig var så individualistiskt följde här samma mönster. Semester vid samma tid på året och för dem som hade råd gällde samma slutmål; Medelhavet eller Atlanten. Ibland kunde en ung student uppenbara sig i en grupp och berätta om ett resmål utanför Frankrike. Det var exotiskt. “Jag kommer från semester i Grekland”, kunde hon säga och halsarna sträcktes och öronen spetsades. Hur levde folk i det landet? Alla konstaterade att det var annorlunda i Grekland men bättre i Frankrike. Ingen frågade mig om hur det var i Sverige. Vem ville åka till ett land där snön förmodligen låg djup större delen av året.

I dag reser var tredje fransman utomlands enligt statistik. Det måste vara en revolution i detta land. I dag jämför fransmän sitt eget land med andra länder och finner omvärlden bättre. Självmedvetenheten har sjunkit betydligt på femtio år. I dag får jag berätta om Sverige. Många tror fortfarande att det är väldigt kallt i Stockholm på vintern men nyfikenheten är en annan. Inte sällan går jämförelserna mellan våra länder till Sveriges fördel. Jag blir tvungen att hålla igen för att inte bilden av Sverige ska bli groteskt välvillig.

Det är inte bara på grund av Macron som Frankrikes regleringar också på semesterområdet har förändrats. Sedan ett antal år tillbaka tar fransmännen semester vid olika tidpunkter. Framförallt från 15 juli till 1 september men medelklassen reser i stor utsträckning också under andra delar av året.

Charlie Hebdo-attentatet i januari och terroristattackerna i november 2015 fick turismen till Paris att minska katastrofalt. Jag minns tomma restauranger och förtvivlade krögare under ett par års tid. Inte ens parisarna själva hade någon större lust att gå ut och roa sig efter dessa förfärliga händelser. Men nu återvänder turisterna. Nu är det som förr igen. Japaner, japaner, amerikaner förstås men också ryssar och kineser och alla möjliga folk besöker Paris och övriga Frankrike. Det går att skönja en viss begynnande optimism i landet. De missnöjda är fortfarande många men något färre, är min känsla. Annars hade inte Macron haft så pass mycket stöd i opinionen. Det fattiga Frankrike, det eftersatta Frankrike, Frankrike i utanförskap finns kvar och gör sig påmint. Men möjligen har gruppen minskat något. Möjligen har några av de missnöjda konstaterat att konjunkturen vänder uppåt och att det finns möjligheter att själv påverka sitt liv till det bättre. För alla är detta inte möjligt men för en del ser framtiden lite ljusare ut.

Det  blir åter sommarkväll i Paris. De kända byggnaderna lyses upp för några timmar. Några färre parisare behöver vara kvar i stan utan har kunnat resa iväg på semester. Några fler turister kommer istället till drömmarnas stad och muséernas stad och stärker landets valutareserv. Frankrike 2018 mår lite bättre än åren före.

Leave a Reply

Your email address will not be published.