Åter i Paris

Åter i Paris 150 150 Tomas Lindbom

Igår landade jag i Paris. Det var arton månader sedan. Osannolikt, tycker jag som brukar vara i huvudstaden eller övriga Frankrike minst en vecka varannan månad. Nyvaccinerad och förväntansfull, med munskydd över näsa och mun lämnade jag flygplatsen, åkte mot min hyrda lilla etta i norra delen av stan. Jag undrade om jag skulle känna igen mig. Det var ju så länge sedan.

Ja, det gjorde jag. Igår var det varmt i stan. Över 25 grader när jag kom dit på eftermiddagen. Kvällen var ljummen och skön. Och mitt första besök i Marais gjorde mig glad. Nu verkade varje kvadratmeter av gågator och trottoarer vara upptagna av bord och stolar.

“Parisarna älskar uteserveringar mer än någonsin”, förklarade en vän för mig. “Det finns en längtan efter att njuta av livet igen. Och folk passar på så länge de kan.”

Sommarvärmen kommer inte att hålla i sig, oavsett pandemier som kommer och går. Det gäller att passa på. Redan i nästa vecka rapporteras om en massa regn i huvudstaden.

Jag mötte bara glada miner. Ingen ville ha tråkigt. Ingen ville tänka på bekymmer. Nu har terminen precis börjat för skolbarnen. Universitetsstudenterna har i allmänhet fortfarande sommarlov. Och de flesta är ändå vaccinerade. En del under motstånd när kampanjen mot vaccintvång dragit igång och samlat människor till gatudemonstrationer.

“Vi vet verkligen inte vad som kommer att hända de närmaste veckorna och månaderna”, sa min vän. “Vi lever i nuet för vi vet inte hur läget blir framöver.”

Det är sant att Frankrike står inför svåra tider om en ny våg av virus drar över landet. Med skolstarten kommer det bara att dröja fjorton dagar innan pandemin är tillbaka och alla måste på nytt underordna sig olika restriktioner. Den här gången vet ingen heller om ekonomin klarar det. Skulle alla dessa restauranger som nu fylls till bredden av glada, festlystna människor tvingas stänga igen kommer en hel del att stänga för gott. Hittills har staten räddat företag och arbetstagare med enorma stödåtgärder. Kommer det att kunna ske ännu en vinter. Många tror inte det. Och med dålig ekonomi, stor arbetslöshet följer missnöje. Vart leder det missnöjet rent politiskt?

Men denna fredagskväll fanns inga sura miner och få reflektioner om framtiden. Drinkar i alla färger serverades och människor åt av den goda franska maten. Så gjorde också jag. Vive la France libre et sans restrictions!

Leave a Reply

Your email address will not be published.