Förvirring inom vänstern

Förvirring inom vänstern 150 150 Tomas Lindbom

I förra veckan lanserade  Socialistpartiets presidentkandidat Anne Hidalgo helt plötsligt en ny position i sin valkampanj: hon presenterade i kvällsnyheterna i en av de stora kanalerna (tf 1) att hon ville skapa ett primärval med alla vänsterns kandidater för att utse en gemensam kandidat mot Macron och de högerextrema. Förslaget kom oväntat och avvisades kategoriskt av de främsta motkandidaterna.

Anne Hidalgo har haft det motigt i valrörelsen. Hon har tappat stöd i opinionsmätningarna och ligger nu mellan 3 och 5 procent hos de olika instituten. Det är naturligtvis en katastrof för det parti som så sent som för fyra och ett halvt år sedan innehade presidentmakten och innehade majoriteten i nationalförsamlingen, Frankrikes direktvalda kammare. Förklaringarna till hennes usla ställning är många och en del kan som partikollegan Julien Dray sa till Le Monde häromdagen: ”Det viktigaste skälet är att vänstern saknar idéer.” Det gäller inte minst Socialistpartiet.

Det finns en rad andra skäl till att främst Socialistpartiet gjort denna kräftgång i opinionen. François Hollande bidrog till att förvärra konflikten mellan vänster och höger inom sitt parti under sin presidentperiod och dessutom tappade han allt förtroende hos väljarkåren i stort. Så låga opinionssiffror som han fick de sista åren har ingen president visat upp. Partiet har inte klarat att skydda sina väljare och även förtroendevalda åren efter Hollandes debacle. Först förlorade partiet den socialdemokratiska falangen i sitt parti till Emmanuel Macron i valet 2017. Partiet kunde inte heller ta vara på sina ministrar som var dugliga och kunnat bidra till en nystart. Flera av dem gick direkt till Macron, andra lämnade politiken. Anne Hidalgo visar sig inte heller kunna entusiasmera vänsterväljarna i denna valrörelse. Hittills är bäst att säga men det mesta tyder på att hon inte klarar sitt uppdrag. För socialistväljare utanför huvudstaden är hon inte trovärdig. Hon är förknippad med Paris och Paris är själva sinnebilden för elitens förtryck av vanligt folk ute i landet.

Hidalgo var på väg till ett valmöte i sydvästra Frankrike men hoppade av tåget halvvägs, i Poitiers och tog första bästa tåg tillbaka till Paris. På morgonen hade hon intervjuats i den franska statstelevisionen och inte sagt ett ord om primärval. På tåget tillbaka från Poitiers bad hon om programtid i kvällens nyhetssändning i tf 1 för att lansera sin nyhet, idén på ett primärval inom vänstern.

Varför denna avbrutna resa där hon också ställde in ett planerat partimöte? Alla tror inte att Hidalgo i tågkupén fick denna idé om primärval och därför ville återvända till Paris. En förklaring sägs vara att förre justitieministern Christiane Taubira signalerat ett intresse att utmana Hidalgo om rollen som presidentkandidat. Skulle det bli verklighet utbryter sannolikt totalt kaos inom partiet. Hidalgo behövde snabbt komma tillbaka till partihögkvarteret för att organisera en motoffensiv mot henne. Taubira är en självmedveten politiker med en starkare vänsterprofil. Hon är känd bland annat för att ha drivit igenom reformen om samkönade äktenskap 2013. Hon skulle säkert kunna plocka merparten av Hidalgos nuvarande väljarbas – som sannerligen är liten – men å andra sidan tappa en del väljare högerut, till Macron.

Övriga vänsterkandidater utom Arnaud Montebourg som själv ligger på låga siffror i opinionsmätningarna, har sagt blankt nej till Hidalgos förslag om primärval. Alla kandidater tänker på sina partier som också ska få draghjälp i presidentvalet. Skulle de gröna och vänsterpartiet Det okuvade Frankrike liksom kommunisterna dra tillbaka sina presidentkandidater får det allvarliga konsekvenser för det val till nationalförsamlingen som genomförs någon månad senare. De grönas ledare Yannick Jadot och Jean-Luc Mélenchon, som båda  i dag har nästan dubbelt så många presumtiva väljare som Hidalgo, kan knappast vara intresserade av att dra tillbaka sina kandidaturer. Förslaget verkar huvudlöst och visar att Socialistpartiets valkampanj har sladdat av vägen.

Krisen hos vänstern är uppenbar. Det gäller också innehållet i politiken. Det är inte lätt att vara vänster i Frankrike när debatten i så hög grad kretsar kring migration och rättssäkerhet, pålitliga högerämnen. Samtidigt visar vänstern upp ett självskadebeteende. Socialistpartiet saknar en samlande ledare. De gröna är delade i två läger; Jadot vann deras primärval knappt med ett ganska moderat program som knappast väcker några andar till liv. Det okuvade Frankrikes ledare Jean-Luc Mélenchon driver sin tredje valkampanj i rad och har inte förnyat sig. Kommunisterna är knappt att räkna med längre i fransk politik. De har bara ett pragmatiskt program för att lösa samhällsfrågorna i vissa fattiga kommuner.

Det är alltså rimligt att anta att primärvalsidén försvinner lika snabbt som den kom till och att vänstern inte får något kandidat i presidentvalets andra omgång.

 

 

1 comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.