En dag som skulle blockera allt

• september 11, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Igår onsdagen den 10 september genomfördes det som kallades Blockera allt! Slutsatsen blev att allt inte blockerades. Inrikesministern, landets högst placerade polis, Bruno Retailleau skickade ut 80 000 poliser för att skydda människor, verksamheter och fysiska platser. Det gick förhållandevis bra. Enligt uppgifter blev inte uppslutningen bakom Blockera allt! särskilt imponerande med 175 000 aktivister enligt uppgift. Det innebar att det bara gick två demonstranter på varje polis.

Eldsvådor uppstod här och där; i papperskorgar, på vissa vägar, i delar av hus. En restaurang nära Chateletplatsen i Paris förstördes delvis. Ändå var detta ett blygsamt resultat för dem som hade hoppats på större demonstrationer och mer våld.

De flesta trodde att denna stora, breda opposition mot presidenten och premiärministern som är högst verklig också skulle märkas i antalet demonstranter. Nu tog Det okuvade Frankrike över hela arrangemanget. Det folkliga Frankrike syntes knappt. I Paris i alla fall dominerade unga studenter och människor med mer våldskapital än tentamensbetyg i sina cv:n.

De franska medborgarna röstar alltmer till höger. Sannolikt beror det i första hand på en växande oro inför en fortsatt invandring och upplevda problem med integrationen av främst den muslimska befolkningen. De röstar alltmer till höger också av ett annat skäl. Otryggheten över våld i det offentliga rummet med en växande narkotikahandel. Det kopplas också till att många fransmän ser hur landet delas in i avgränsade territoriella kommuniteter. Många fransmän är rädda över den utvecklingen och önskar sig hårdare tag för att bekämpa våld och brottslighet. Det går att peka på flera skäl till människors ökade opposition mot ledningen av landet. Många tycker inte att presidenten och andra politiker i ansvarig ställning förstår vanliga människors villkor. Det gäller också frågor kring ekonomin. När den nu avgående premiärministerns talar om besparingar reagerar stora delar av fattiga fransmän med orden: ”Vi har vänt på slantarna i många år. Vi klarar inte fler nedskärningar.”

Det går att ifrågasätta människors oro över invandringen, våldet, ekonomin. Så ser ändå människors verklighetsbild ut. Allt fler röstar på radikala partier men president Macron har nu valt sin tredje premiärminister, Sebastien Lecornu, sedan upplösningen av nationalförsamlingen för ett drygt år sedan. Alla tre är sprungna ur mittenblocket. Nationell Samling får stöd av mer än var tredje väljare men saknar inflytande på regeringspolitiken. Samma sak för Det okuvade Frankrike och De Gröna som tillsammans åtminstone har ett väljarunderlag kring 20 procent. Socialistpartiet och Kommunisterna står också i opposition mot den sfär av småpartier som stöder Macron. Den politiska ledningen under president Macron och de två tredjedelarna av befolkningen glider allt längre isär.

Blockera allt! blev ett misslyckande för en del av oppositionen men det stärker inte Macron och hans nya premiärminister. Det förlänger bara processen av lidande. Lecornu lär inte bli mer framgångsrik än sina två. tidigare premiärministerkollegor i att forma en regering som får stöd i nationalförsamlingen. Väljarna kommer inte heller att se med blidare ögon på hans politik. Klockan tickar och snart får vi en ny regeringskris och möjligen ett nyval.