Varannan fransman och fransyska återvänder från sina semestrar. Den andra hälften har inte haft råd med några semestrar. Denna vecka är i fransk vokabulär le retour, det vill säga den vecka när arbetsåret börjar. Ingen förväntas vara tillbaka på sina arbetsplatser före den 25 augusti men det blir problematiskt om någon fortfarande lögar sig på någon badstrand ett par dagar in i september. Skolorna börjar om en dryg vecka. Det betyder också att landets föräldrar springer runt i affärer och handlar böcker och annat skolmaterial åt sina barn. I år är det lite annorlunda. Frankrike saknar regering.
Det spekuleras i hur lång tid det tar innan irritationen över det politiska krisläget kan komma att stiga till frustration, ilska och – så småningom – konkreta utbrott i form av strejker och demonstrationer. Sannolikt är denna process ganska kort. Fackliga organisationer inom skolans värld har redan utlyst strejk till skolstarten och frustreras över att deras motpart är en utbildningsminister utan befogenheter. Landet leds ju i dag av en expeditionsministär. En budget ska tas i parlamentet men det lär dröja. Det oroar många. Vad händer, tänker många, om sociala kravaller uppstår i ett läge där de sociala och ekonomiska förhållandena är fortsatt usla för många. Cirka tio miljoner fransmän lever under gränsen för fattigdom. Och olika former av kulturella konflikter bubblar som alltid under ytan.
President Emmanuel Macron är förlorare i vårens och den tidiga sommarens val, först till EU-parlamentet och sedan till nationalförsamlingen. Han har nu definitivt avvisat Den nya folkfrontens krav på att få bilda regering med en hög tjänsteman i Paris´stad, Lucie Castets som tänkt premiärminister. Hans beslut är i en mening rimligt. En sådan vänsterregering där Det okuvade Frankrike skulle blivit det dominerande partiet hade omedelbart fällts i en misstroendeomröstning. Samtidigt bidrog Macron till att ännu en tid binda fast de andra tre partierna i vänstersamverkan med Det okuvade Frankrike, landets utan jämförelse mest revolutionärt sinnade parti. Socialistpartiet, De gröna och Kommunistpartiet kan nu inte göra annat än hålla ihop tillsammans med Jean-Luc Mélenchons parti och rasa mot Macron. Presidentens ambition att lösa upp vänsterkoalitionen och få med sig ett eller två partier i en ny regering blir svårare i detta läge. Nu måste han vända sig mot höger istället.
Grundtipset i dag är att Macron söker hitta en premiärminister som kan bilda en regering som omfattar ministrar från vänsterfalangen inom mitten till och med den republikanska högern. Han lär spekulera kring premiärministernamn som äldre socialister ur president François Hollandes regeringar 2012-17. Eller en högerpolitiker som inte utmärkt sig för att vara allt för höger.
Det är möjligt för Macron att hitta personer som vill ta denna utmaning. Hur många politiker i Frankrike finns det inte som drömmer om att stiga in i det vackra Matignonpalatset och leda en fransk regering med mycket pompa och ståt, om så bara för några veckor! Enligt fransk tradition kommer denna person att livet igenom kunna bli tilltalad som Monsieur/Madame le (la) premier(ère) ministre. Det stora problemet för Macron, som redan lever i ett palats, är att inte dra på sig en misstroendeförklaring som leder till att regeringen tvingas avgå direkt eller efter kort tid.
Macron måste nu rimligen hitta stöd bland nationalförsamlingens ledamöter till höger om mitten snarare än till vänster om mitten. Han måste också ha ytterhögerns stöd i någon grad för att lyckas. Det är knappast troligt att vänsterns ledamöter skulle avstå från att fälla en sådan center-högerregering. Minnet lever starkt kvar från i måndags kväll när beskedet kom från republikens president att han inte accepterade Lucie Castets som premiärminister.
Kanske har Macron följande scenario inför sitt inre. Han föreslår nu som premiärminister en moderat vänsterpolitiker som Bernard Cazeneuve.Han var för övrigt själv premiärminister, den siste under François Hollandes presidenttid. Cazeneuve bildar en regering av mittenpolitiker och teknokrater. Denna regering stöds av mitten men fälls av hela vänstern och sannolikt av Nationell Samling vid en förväntad misstroendeomröstning. Regeringen faller därmed. Macron kommer då tillbaka med ett annat namn på premiärminister. Det kan vara ännu en grånad socialdemokrat eller mittenorienterad högerpolitiker. Under tiden sker starka påtryckningar på vissa av vänsterns ledamöter i nationalförsamlingen som, möra av övertalningar, väljer att avstå i den misstroendeomröstning som också följer på Macrons andra förslag på regering. Även Nationell Samling avstår från att rösta för misstroende. Landet behöver trots allt en regering, tänker en del ledamöter och väljer att släppa igenom detta andra försök. Under tiden kan man också tänka sig att den politiska temperaturen stigit, inte minst på gator och bland fackliga organisationer. När landets stabilitet hotas kommer regeringsfrågan att lösas.
Så här spekulerar jag liksom media i Frankrike. Detta återkommande politiska spel är en njutbar sysselsättning för journalister och politologer men också för många fransmän som följer processen via tv, radio och tidningar. Låt oss också följa med i detta drama och se hur det till slut löses upp. Alla kriser i Frankrike får alltid en lösning, om inte annat än att kunna ge plats för nästa kris.
Senaste kommentarerna