Frankrike söker sin ledare

Frankrike söker sin ledare 150 150 Tomas Lindbom

Frankrike är en monarkisk republik. Det är något annat än de skandinaviska ländernas parlamentarism och inte heller det system som finns i till exempel Tyskland eller Storbritannien. Frankrike är beroende av en stark ledare, presidenten som är landets statschef, för att fungera. Landet behöver helt enkelt en stark man eller kvinna som pekar med hela handen, som lyssnar på folket men sedan fattar nödvändiga beslut. Dessa beslut ska förstås också ge människor ökat välstånd, ett behagligare arbetsliv, längre semestrar och bättre pensioner, helst redan vid 60 års ålder. Men det är en annan sak.

Frankrike har saknat stora ledare sedan länge. Den åldrade Chirac var svag och trött. Sarkozy kallades visserligen för hyperpresidenten men han agerade mer på ytan och satte inga djupare spår under sin mandatperiod. Framförallt var fransmännens materiella standard lägre efter hans fem år vid makten. Hollande kallade sig själv en normal president vilket är precis tvärtom mot vad franska folket förväntar sig av sin ledare. En president i den femte republiken ska vara onormal eller snarare en övermänniska som ska göra det som ingen annan klarar av.

Frankrike går mot presidentval våren 2017. Det är tunnsått med ledarämnen och då ska vi alla inse att fransmännen ständigt söker efter sådana. Manuel Valls steg upp på stjärnehimlen när han var inrikesminister åren 2012-14. Han verkade tuff mot buset, stoppade det mesta av invandringen och körde ut romer på ett brutalt sätt. Han härjade som Sarkozy fast med ett mer koncentrerat kroppsspråk och ännu mer stål i blicken. Nu som premiärminister har han tappat en hel del av sin popularitet. Det är svårt att bli populär som regeringschef när ekonomin fortfarande är i kris.

Emmanuel Macron är ekonomiminister och näringsminister sedan knappt två år. Han borde ju också enligt all logik ha låga siffror men han är nu mångas hopp. Kan han bli näste ledare? Han har visat konsekvens i sitt ekonomiska program och han låter också omvärlden förstå att han skulle vilja gå längre i liberal riktning för att få fart på flexibiliteten i det franska näringslivet. Han har inte mycket att redovisa i form av resultat men han är fortfarande ganska ny på sin post och åtnjuter därför högt förtroende. Macron verkar också spännande som människa. Både filosof och ekonom med bakgrund såväl i statsförvaltningen som i bankvärlden. Han har också de prestigefyllda högskoleutbildningarna bakom sig.

Frankrike söker sin ledare och fransmännen är inte nöjda med att i nästa val tvingas välja mellan två tidigare presidenter (Sarkozy och Hollande) och en extremist och missnöjespolitiker (Marine Le Pen) Sista ordet är inte sagt än i frågan om vilka presidentkandidater som kommer att presentera sig inför valet. I Frankrike är partiet underordnat ledaren. Om Macron bestämmer sig kan han mycket väl skapa ett parti (macronisterna) och plocka med sig en handfull begåvade medarbetare och en lite större grupp valarbetare och gå ut och driva valkampanj. Har han tillräcklig karisma så kommer resten av den moderata vänstern och en stor del av centern att ansluta sig. Det låter helt orimligt i svenska öron men det är inte lika orimligt i franska. När Frankrike hittat den ledare landet söker kan det gå fort och det kan bli väldigt framgångsrikt. Om det nu blir Macron är skrivet i himlen. Men snart kommer Frankrike att behöva skapa ett nytt politiskt landskap med nya figurer. Fransmännen deppar så mycket. Landet är i sådan kris och det råder stor uppgivenhet. Det är dags att något händer…

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.