Strauss-Kahn och den franska kvinnosynen

Strauss-Kahn och den franska kvinnosynen 150 150 Tomas Lindbom

Det är fortfarande inte avgjort i domstol vad som hände i sviten på Sofitel i New York i lördags. Kommentarerna kring vad som hänt eller inte hänt flödar däremot över i tv, tidningar och på internet. Dominique Strauss-Kahn beskrivs ständigt som en kvinnokarl och det är en förmildrande omständighet i denna affär. En kvinnokarl tillåts göra ganska mycket innan ens hans offer är beredda att anmäla honom. En kvinnokarl kan i vissa lägen begå det som skulle betecknas som våldtäkt men det kan då ses som ett snedsteg från en normal förförelse av en kvinna.

Journalisten Tristane Banon utsattes för ett våldtäktsförsök 2002 när hon skulle intervjua Dominique Strauss-Kahn. När hon inte accepterade hans fysiska närmanden kom de i handgemäng och hon fick slå sig fri. Hon anmälde honom aldrig men säger sig vilja göra det nu när historien i New York blivit känd.

Enligt hennes mor har åren sedan denna händelse 2002 varit plågsamma för Tristane som berättade om det i ett tv-program 2007 men gjorde det i en lättsam ton och hennes berättelse togs inte heller emot som något särskilt anmärkningsvärt av programledaren. Alla närvarande i programmet, som spelas in med olika kända personer runt ett middagsbord,  konstaterade att denne politiker – som då inte nämndes vid namn – var en notorisk kvinnojägare. Programledaren skrattade och antydde att också han skulle ha velat göra vissa närmanden mot Tristane eftersom hon ju var ung och vacker.

Franska folket ser sig allmänt sett som försvarare av jämställdhet mellan män och kvinnor. Lagen mot burka är ett exempel på ett försvar för kvinnans frigörelse enligt det gängse synsättet. Däremot verkar den här formen av extrem förförelse svårare att genomskåda som ett instrument för att förtrycka kvinnor. Toleransen är stor mot män som uppträder som så kallade kvinnokarlar. Typiskt är att Tristanes mor, en ledande socialistpolitiker i Normandie, tyckte det var rätt av dottern att inte anmäla Strauss-Kahn för våldtäkt 2002. “Han var säkert i obalans under den perioden och han är för övrigt en så charmerande och vänlig person”. Så uttrycker sig en fransk mor som sett sin dotter plågas i snart tio år över denna händelse.

Dominique Strauss-Kahns hustru, Anne Sinclair, förlät hans snedsprång häromåret med en anställd på Internationella valutafonden. Nu säger hon i ett uttalande angående händelsen i New York att hon inte ett ögonblick tror på städerskans och polisens uppgifter.

De franska socialisterna och många andra officiella personer i det franska etablissemanget upprörs över hur en så framstående person som Dominique Strauss-Kahn behandlas så illa av polisen. Han behandlas precis som vem som helst, konstaterar med avsky en av de socialistiska ledarna, Vincent Peillon,  i en intervju i dagens  13-nyheter på tv-kanalen France 2. Peillon menar att den som har mycket makt och mer att förlora på att exponeras i media ska behandlas med silkesvantar vilket inte behöver ske med en vanlig person som åtalats för samma sexbrott.

Det franska elitsamhället och det patriarkala livsmönstret syresätter varandra. Ingen röst avviker. Jag har följt diskussionerna kring denna affär ganska noggrant de senaste 36 timmarna. Strauss-Kahn ska naturligtvis inte dömas på förhand men det hade varit intressant med en reflektion kring den nakna maktens arrogans och den förnedring av kvinnor som ständigt pågår i maktens korridorer och sängkammare. Inte ett ord om detta.

1 comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.