Mélanchon – galen och betydelsefull

Mélanchon – galen och betydelsefull 150 150 Tomas Lindbom

Jean-Luc Mélanchon är den franska politikens enfant terrible. Med svenska mått mätt är han en osannolik person och fullständigt omöjlig att lansera för vilket parti som helst. Fransmännen tar emot profilerade politiker med öppna armar. Igår kväll var Mélanchon huvudgäst i det politiska programmet Ord och handling som pågår i tre timmar  utan uppehåll. En uppvisning i politik som roar och retar på samma gång som den väcker djupa tankar till liv.

Jag är storkonsument av franska politiska debatter men tittar bara delvis och pliktskyldigt på Agenda. Orsakerna är främst två. Det finns ingen nåd i den svenska opinionen för avvikande tankar hos svenska politiker. Dagens svenska politiker har avlats fram ur en kultur som hyllar principen om praktiska nytta för medborgarna som den enda som räknas. I Frankrike är utvecklingen på väg åt samma håll. Francois Hollande kan göra fransk politik blodfattigare genom sin räddhågade hållning i mitten.

Demokrati kräver också galningar för att överleva. Det går inte att tiga ihjäl extremism och förtryckande strukturer. Jean-Luc Mélanchon hyllar jakobinisten Maximilien de Robespierre som bland annat yttrade i rättegången mot kung Ludvig XVI: “Ludvig måste dö så att nationen kan leva”. Och så giljotinerades kungen. Mélanchon ser Robespierre som en sann upplysningsman med sina filosofiska rötter hos Rousseau. Han drev som ledare i välfärdsutskottet igenom 1793 års deklaration om de mänskliga rättigheterna, han införde obligatorisk och gratis skolgång och han avskaffade slaveriet. Han ser Robespierre som fadern till dagens franska republik. Och han blundar för alla grymheterna under revolutionsåren – till stor del regisserade av Robespierre.

Mélanchon är redan här diskvalificerad som politiker i ett svenskt sammanhang. Jämför med den svenska debatten om Lars Ohly och kommunismen. I studion igår kväll sitter journalister och politiker av alla schatteringar. De angriper Mélanchon men de respekterar honom. Politiska och filosofiska reflektioner  måste vidgas utanför de ramar som bestäms av personen som gör dem. Motsatsen leder till att ingen tanke får prövas som inte formuleras av en person som moraliskt kan försvaras på alla punkter.

Mélanchon gör en nyttig analys av den åtstramningspolitik som förs av de flesta europeiska regeringar. Han är starkt kritisk också mot den franska regeringen. Han kallar finansminister Moscovici för en skitstövel som inte hårdare försvarar Sydeuropas arbetslösa och fattiga. Han tror att Frankrike kan hota övriga Europa genom att sluta betala av lånen. Det ska göra att hela EU släpper sin restriktiva politik med budgetbalans. Vem vill ha en sådan man som premiärminister?

I gårdagens debatt med Frankrikes mest briljanta ekonom, Jacques Attali, fick han trots allt stöd. Den senare delade för analysen att åtstramningspolitiken aldrig leder till ökad tillväxt och aldrig blir lösningen på Europas ekonomiska kris. Mélanchon fäktar med armarna och vräker ständigt ur sig otidigheter mot sina motståndare. Ändå tas han på allvar. När han säger att Europa måste släppa upp inflationen för att bekämpa arbetslösheten lyssnar franska folket. Hans analyser är modiga och de leder den franska debatten framåt.

Ord och handling igår kväll borde visas oavkortat i en svensk tevekanal som ett inlägg i debatten kring Omar Mustafa. Den skulle visa hur det är möjligt att släppa upp alla motsättningar utan att skämmas. En debatt borde handla om vad människor tycker och inte bör tycka. Jean-Luc Mélanchon blir aldrig premiärminister i Frankrike men han ställer de kritiska frågorna, utmanar invanda föreställningar och belönas för det med ett begränsat stöd i valen.

Är det så farligt  att Mélanchon hyllar revolutionären Robespierre? Han tänker inte och kommer aldrig att iscensätta terrordåd och avrättningar i dagens Frankrike. Det förstår alla fransmän och därför låter de sig inspireras av denne udda politiker. Skratta åt hans skämt och ta hans skarpa analyser på allvar. Samt avvisa hans förslag till politiska lösningar.

Leave a Reply

Your email address will not be published.