Ett år kvar som president

• maj 12, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

Om ett knappt år lämnar Emmanuel Macron rollen som Frankrikes president. Det kommer att ges stora möjligheter att värdera hans två mandatperioder när han slutligen lämnar över till sin efterträdare våren 2027 men redan finns det en del att säga. Främst att jämföra honom med tidigare presidenter ett år före avgång.

Endast två av av hittills sju presidenter under den femte republiken har suttit i två perioder. Jag räknar inte in Macron bland dem. Han kan ju faktiskt välja att avgå i förtid även om det i dag verkar osannolikt. De två har varit François Mitterrand och Jacques Chirac. Övriga har av olika skäl avgått i förtid. Charles de Gaulle lämnade frivilligt efter en förlust i en folkomröstning. Georges Pompidou avled under sin första mandatperiod. Valéry Giscard d´Estaing förlorade mot sin huvudmotståndare François Mitterrand 1981. Nicolas Sarkozy förlorade i slutomgången 2012 mot François Hollande som sedan ett halvår före ett möjligt omval 2017 drog sig tillbaka.

Emmanuel Macron sällar sig nu sannolikt till de två som hållit ut två hela mandatperioder, det vill säga Mitterrand och Chirac. Är dessa uthålliga presidenter också de bästa under den femte republiken? Nej, så enkelt är det inte. Snarare är det omständigheterna som styrt. Mitterrand var möjligen den enda som av egen kraft och i två intensiva valkampanjer lyckades vinna. Chirac fick en mycket lätt resa till sin andra mandatperiod när han i andra valomgången ställdes mot Jean-Marie Le Pen som mycket överraskande slog ut Socialistpartiets kandidat och sittande premiärminister, Lionel Jospin, i den första omgången.

Det är ofta tillfälligheter som styr utslaget i presidentvalen. Charles de Gaulle var definitivt femte republikens gigant men valde att avgå när folket inte valde hans väg i en folkomröstning. Mitterrand var också en stor president även om hans cancer gjorde hans sista år till en uppenbar plåga och hindrade honom i sin utövning av makten. Det är svårt att tro att Macron, om han sitter tiden ut, kan jämföras med dessa två. Chirac, som också satt två mandatperioder, tappade en hel del kraft under de sista fem åren. Samtidigt var han tvivelsutan en stor fransk politiker som höll ihop Frankrike under tolv år. Han tog ett antal felsteg men var samtidigt populär hos fransmännen. Hans konservatism var socialt präglad och stämde väl med folkets uppfattning om en god statschef.

Macron gör nu allt för att hans eftermäle ska bli gott. Han kan inte efter det pinsamma resultatet i valet till nationalförsamlingen 2024 spela någon avgörande roll inrikespolitiskt. Det internationella läget har påpassligt givit honom ett utrymme att agera och han försöker att växa in i en kostym av dominant i Europa. Historikerna kommer sannolikt att ha kritiska synpunkter på hur väl han passat in i den kostymen men han agerar ändå. Som de flesta moderna politiker använder han också kommunikation som ett redskap för att lyfta sin egen betydelse. Han gör många utlandsresor och han kommer säkert att intensifiera sina försök att vinna positiv uppmärksamhet genom olika publika utspel under de månader som återstår. Han kan inte stötta någon av de kandidater som tillhör mitten och söker bli nästa president. Ingen av dem vill förknippas med Macron.

Vad gör Macron efter maj 2027? En så ung person som redan varit president i ett av Europas viktigaste länder kan inte ta vilket jobb som helst. Typiskt är att Sarkozy och Hollande båda sökt nya nomineringar. Sarkozy deltog i primärvalet för sitt parti inför presidentvalet 2017. Hollande förbereder sig nu för att kandidera till nästa val. Macron har inte rätt att ställa upp för en tredje mandatperiod men kan åter söka kandidatur till valet 2032. Det är inte orimligt att han har den ambitionen. Sarkozy lyckades inte ens bli sitt partis kandidat 2017 och Hollande lär ha små möjligheter att vinna primärval inom sitt parti. Skulle Macron lyckas 2032 är det sannerligen en bedrift och skulle otvivelaktigt göra honom till en av de stora presidenterna under den femte republiken.