Vandra i Paris metro

Vandra i Paris metro 150 150 Tomas Lindbom

Jag är åter i Paris. En vecka när en sval vår snabbt övergår i sommar. Häromdagen var det över 30 grader i skuggan.Nu är temperaturen mer tillåtande mot kroppen men det är fortfarande varmt. Solen skiner och jag hoppas att luften inte skadar mina luftrör.

Det finns anledning att vara misstänksam mot luften. Senast för några månader sedan var luften så full av föroreningar att borgmästaren Anne Hidalgo beslöt att ta till den extraordinära åtgärden att endast  tillåta varannan privatbil att köra inne i stan under en vardag. Jag var i stan också då och minns hur skönt det var att promenera.Det buller alla fotgängare tvingas acceptera hade också minskat till hälften.

Parisarna ser bilen som nödvändig. Den behövs för att vardagen ska fungera. Många åker kollektivt till och från jobbet men det finns så många som helt enkelt inte orkar att trängas på bussar eller gå i de oändliga gångarna och trapporna i metrostationerna. Och andra som helt enkelt anser att bilen är en rättighet för varje medborgare och att rättigheter ska utnyttjas.

Jag har ingen bil i Paris och åker därför metro nästan dagligen. När jag förflyttar mig i Paris händer det inte sällan att jag promenerar lika länge mellan två perronger i olika metrostationer som uppe på trottoarerna. Som på andra områden är Paris tunnelbana ett område där det gamla och det nya möts.

Chatelet mitt i stan är ett bra exempel på en metrostation där det gamla slitna samsas med det ultramoderna . Här korsas ett flertal olika linjer. Den gamla 1:an som har över hundra år på nacken har samtidigt blivit förarlös. Tågen kommer med exakt regelbundenhet och stannar exakt på millimeterna för att släppa av och på sina passagerare. Du kan sitta längst fram i tåget och se hur tåget susar fram mellan stationerna, tar kurvorna mjukt och mötet tåg som går i motsatt riktning.

Linje 14 går mellan Saint Lazare och Olympiades, från väster till öster. En kort linje men också förarlös. Området där denna linjes tåg stannar vid Chatelet är supermodern med ett magnifikt tak av stål och futuristisk inredning. Du har då lämnat den stora delen av Chateletstationen som är grå och sliten och saknar hissar och rulltrappor men som nu genomgår en total renovering. Kanske den enda stationen i hela Paris metrostystem som vanligt folk bör undvika att röra sig i sent på kvällarna ska förhoppningsvis också bli en trygg plats att befinna sig i.

Det finns ett klassiskt uttryck bland parisare för hur tungt livet kan vara. “Metro, boulot, dodo” betyder ungefär “tunnelbana, jobb, sova”. Metron i Paris har setts som ett ganska trist fortskaffningsmedel. Inga vackra konstverk på stationerna, dålig service och tungt att förflytta sig i alla trappor. Omöjligt för funktionshindrade, föräldrar med barnvagnar och pensionärer. Bit för bit förändras nu metron. Tågen är snyggare, de förarlösa tågen effektivare och – runt linje 14 finns det, hör och häpna, rulltrappor. Paris metro är en del av Paris karaktär men den förlorar inte på att snyggas upp och moderniseras

1 comment
  • Tyrgils Saxlund

    Tack för en fin skildring av parismetron. Den väcker gamla minne till livs från ett antal parisbesök genom åren. En gång i tiden tycket jag Paris var en fantastiskt stad, numera lockas jag föga av stora städer. Metron är det bästa sättet att förflytta sig inom staden och man kommer oftast snabbt dit man skulle och oftast utan problem. Den ibland något ruffiga miljön var i yngre dagar en exotisk krydda.
    Tyvärr blir man – liksom i Sverige – mera beroende av bil utanför metroområdet, vilket jag vet av egen erfarenhet från den tid jag hade familjemedlemmar som bodde på landet utanför staden.

Leave a Reply

Your email address will not be published.