Liberala högerutspel i Frankrike

Liberala högerutspel i Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

Den franska högern tävlar nu i att positionera sig så långt högerut i viktiga valfrågor. Inom trygghets- och identitetsfrågorna har Nicolas Sarkozy legat i täten men i ekonomiska frågor har lite oväntat förre premiärministern Francois Fillon tagit på sig ledartröjan. Han lanserar en rad liberala förslag om rejäla neddragningar i den offentlig sektor, neddragningar i välfärdens bidragssystem och höjning av pensionsåldern till 65 år. Han attackerar också en annan helig ko i fransk politik, 35-timmarsveckan. Men han är inte ensam.

Francois Fillon har framtoningen av en sansad och mer socialt inriktad konservativ politiker. Men han har under det senaste året valt en liberal agenda, framförd särskilt i sin senaste bok, Faire. (=göra) Fransk höger har alltid månat om den sociala välfärden och till skillnad från sina kollegor i tories i Storbritannien varit mer etatistiska. Men tiderna förändras. Den franska högern räknar säkert med att deras väljarkår blivit mer orienterade mot den anglosaxiska världen med dess prokapitalistiska tänkande. Högern måste också distansera sig från en vänster som blir alltmer socialliberal. I Frankrike är det viktigt att visa på skillnader i politiken. Alltför mycket samförstånd i mitten gör väljarna sömniga.

 

Även Alain Juppé visar liberala muskler även om han är mer angelägen att tala om sin politik i termer av försvar för den franska välfärdsmodellen. Men han driver ändå några klassiska högerfrågor som höjd pensionsålder, krav på fler veckotimmar på jobbet och avskaffande av förmögenhetsskatten. Nicolas Sarkozy och den fjärde starka kandidaten till att bli högerns presidentkandidat, Bruno Le Maire, hänger på tåget. Samtidigt är alla oroliga att deras många liberala förslag leder till att Hollande kan samla sina styrkor och ena dem. Hollande kan visa att det finns en stark skillnad mellan honom och högern. Det har varit svårt för honom under flera år när hans ekonomiska politik tenderat att glida mot mer stöd till företagen och till hårdare tag mot facken.

 

En sak är helt klar. Det som sägs i en valrörelse genomförs inte i verkligheten. Sarkozy formulerade också under sin presidenttid en rad krav i samma riktning som han och hans vänner på högerkanten presenterar nu. Inget av dessa förslag genomförde han. Han var rädd för väljarnas reaktioner. Majoriteten fransmän, långt in i det borgerliga lägret, försvarar 35-timmarsveckan och pension vid 60 år. Det är riskabelt att ta bort förmåner som fransmännen vant sig vid.

 

Alla utspel som görs ett år före valet kan ändra spelplanen för nästa års valrörelse. Hollande har inte givit upp. Han kan få hjälp från oväntat håll. Högern kan med sina långtgående förslag driva en rad väljare i armarna på den sittande presidenten och göra det möjligt för honom att kandidera och även ta sig till den andra valomgången. Sina dystra opinionssiffror till trots är läget inte helt uselt för Francois Hollande.

Leave a Reply

Your email address will not be published.