Le Pen fortsatt första utmanare till Macron

Le Pen fortsatt första utmanare till Macron 150 150 Tomas Lindbom

Pandemin påverkar den politiska debatten också i Frankrike. Medierna tar knappast upp annat än frågor kring karantän och vaccinering. Inte ens ekonomin som verkligen berörs av nedstängningen i samhället får den uppmärksamheten som den borde ha. Ännu mindre talar folk om stundande val. Faktum är att det väntar ett regionalval som skulle ha hållits i mars i år men är framflyttad till juni – om nu det blir det definitiva datumet. Och så det viktiga presidentvalet i maj 2022 med efterföljande val till nationalförsamlingen i juni. Det är faktiskt bara sexton månader dit. En som redan förklarat sig beredd att ge sig in i nästa valrörelse är Marine Le Pen. Enligt opinionsmätningar är hon fortfarande den främsta utmanaren till sittande presidenten Emmanuel Macron. Ändå seglar det upp orosmoln.

Marine Le Pens ställning i opinionen har inte stärkts, snarare försvagats under det senaste året. De gula västarnas uppror gav inte den skjuts uppåt i popularitet som hade kunnat förväntas med tanke på att denna rörelses anhängare i hög grad har stött Nationell Samling. Tidningen Le Monde har nyligen skrivit  i en analys att partiet haft svårt att dra fördel av kraften i de gula västarnas uppror. Problemet har varit att de till sin karaktär präglats av att vara en upprorsrörelse medan Le Pens parti framför allt försvarar ordningen. Det blir problematiskt när polisen och demonstranterna ställs mot varandra som skett under många av de demonstrationer som genomförts, främst i Paris och där externa våldgrupper beblandat sig med de gula västarna. Polisen är en hyllad yrkesgrupp i partiet och Marine Le Pen har haft svårt att kommunicera ut sin och partiets postition kring alla dessa våldsamheter som förekommit och visats i tv-kanalerna under lång tid.

Pandemin har inte heller gynnat Nationell samling. Liksom i andra länder kan den sittande regeringen och presidenten trots mycket kritik dra fördel av att människor sluter sig samman, blir mindre samhällskritiska och lyssnar på den politiska ledningen – landets aktuella auktoritet.

Samtidigt finns det siffror som talar till Le Pens fördel. Hon har sedan hon tog över ledarskapet i partiet 2011 efter sin pappa rensat bort en hel del extrema element men också gjort partiet mindre profilerat. Förmodligen har hennes försök att putsa upp fasaden ändå bidragit till vissa framgångar. Partiet har erövrat och behållit makten i en del kommuner, särskilt i södra Frankrike. Nationell samling ses också av väljarna som det främsta oppositionspartiet i förhållande till Macron men avståndet till La France Insoumise (Vänsterpartiet) och Republikanerna (Högerpartiet) har krymt. Hon tycks inte kunna stärka sin ställning i väljargrupper som inte tillhör de traditionella kärnväljarna.

Marine Le Pen vet att det är tredje gången gillt för henne. I 2012 års presidentval slogs hon ut i första valomgången. Sittande presidenten Nicolas Sarkozy förlorade i andra omgången mot Francois Hollande. Fem år senare lyckades Marine Le Pen gå vidare till den andra valomgången men förlorade klart mot Emmanuel Macron. Hon blev dessutom hårt kritiserad för den tv-sända debatten dem emellan i veckan före den andra valomgången. Hon visade sig helt enkelt vara huvudet mindre än sin motståndare. Förmodligen trodde hon före debatten att det räckte med partiets vanliga populistiska och osakliga argumentation men inför Macron med sin skärpa i resonemangen och intensiva debatteknik föll hon platt.

Förlorar Marine Le Pen även i sitt tredje försök att bli president i  Frankrike lär hon tvingas lämna ordförandeskapet för partiet. Dock finns det en yngre förmåga inom familjen, som väntar i kulissen. Det handlar om Marines systerdotter och Jean-Marie Le Pens dotterdotter Marion Maréchal, tidigare med tilläggsnamnet Le Pen. Hon drog sig undan det vardagliga politiska arbetet efter valet 2017 och har ägnat de senaste åren åt att starta en privat högskola för samhällsstudier i Lyon och även grundat en tankesmedja. Hon visar sig sedan en tid i allt högre grad i olika tv-program där hon låter sig intervjuas i politiska frågor. Hon ges där gott om tid att utveckla sina politiska stådndpunkter. Hon kritiserar Macrons sätt att sköta pandemikrisen, försvarar Donald Trump men utvecklar också sina allmänt högerradikala och konervativa värderingar. Marion Maréchal talar fritt och följer  nödvändigtvis inte Nationell Samlings politiska linje. Framförallt  undviker hon att ge sitt stöd till sin moster inför presidentvalet nästa år. Allt fler tror att detta unga politiska stjärnskott, hon är bara 31 år, bara väntar på rätt tillfälle att stiga fram som ny ledare för Nationell samling eller en ny partikonstellation på yttersta högerkanten.

Jag har lyssnat på några av intervjuerna med Marion Maréchal under den senaste veckan. Det står klart att hon är vassare som tänkare än sin moster. Hon hanterar journalisterna med större elegans och med skarpare svar. Men hon lär inte ha samma förmåga att attrahera arbetarväljare i det fattiga norra Frankrike och hon kan med sin lätt överklassiga, “borgerliga”, framtoning stöta bort en  del av den yttersta högerns väljarkår. Frågan ställs ofta och den bör ställas igen. Det finns ett glastak för den yttersta högern och detta glastak är svårt att bryta igenom. Måhända har Marine Le Pen, trots sina brister, lyckats nå så högt som denna rörelse förmår och att vi nu ser början på en tillbakagång till förmån för andra oppositionsrörelser.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.