Monthly Archives :

juni 2021

Macron och ytterkantspartierna tillbaka i valet
Macron och ytterkantspartierna tillbaka i valet 150 150 Tomas Lindbom

Den andra valomgången i regionalvalet i Frankrike blev ingen större överraskning jämfört med den första valomgången söndagen dessförinnan. De klassiska partierna, Republikanerna och Socialistpartiet, med understöd av EELV (de gröna), visade styrka. Däremot gick det sämre för regeringspartiet Republiken på väg och för Nationell samling.

Republikanerna gladde sig på söndagskvällen över att deras huvudkandidater inför presidentvalet nästa år nådde bra och övertygande resultat. Valérie Pécresse tog en övertygande seger i regionalvalet i Parisregionen. Laurent Wauquiez gjorde detsamma i sin region, Auvergne-Rhône-Alpes och Xavier Bertrand, oberoende höger, i Hauts-de-France (norra Frankrike). Förmodligen kommer partiet att anordna ett primärval i höst för att få fram en huvudkandidat som kan utmana Emmanuel Macron.

Nationell samlings dåliga resultat ökar också Republikanernas förhoppningar om att det blir en av deras politiker som kan utmana den sittande presidenten i en andra valomgång. Skulle det bli fallet minskar sannolikt Macrons chanser att bli omvald. Han har byggt sin långsiktiga strategi på att möta Marine Le Pen i en andra valomgång med en politik som framställs som moderat höger. Hur gör han om hans motståndare i stort sett liknar honom själv men av motståndaren blir anklagad för en svag, vänsterliberal politiker som inte klarar av att handskas med migrationsfrågan och brottsligheten? Och kommer vänstern att stödja honom i en form av republikansk front  om motståndaren heter Xavier Bertrand eller Valérie Pécresse? Knappast. En andra valomgång mellan en republikan och Macron blir en uppgörelse som lär få extremt lågt valdeltagande för att vara ett presidentval.

I PACA i sydöstra Frankrike gick segern till Republikanernas Renaud Muselier. Hans seger bliev ganska klar sedan vänstern dragit tillbaka sin lista inför den andra valomgången för att hindra Thierry Marini från Nationell samling från att vinna. Det blev förstås en svårsmält förlust för Marine Le Pen som nog behövde en skalp i bältet inför nästa års presidentval. Nu spräcktes inte glastaket den här gången heller. Tvärtom gick det sämre 2021 än vid förra regionalvalet 2015. Går det bara att skylla på lågt valdeltagande eller är det en trend på gång hos folket, bort från högernationalisterna?

Nåväl, detta är spekulationer som lär kullkastas många gånger innan valrörelsen kommer in i sitt slutskede i början av 2022. Dagen efter regionalvalet ägnar i alla fall de stora partierna åt att slicka såren eller jubla. Snart, senast efter sommaren, får vi se hur de positionerar sig inför valrörelsen till presidentvalet. Som det brukar heta: Inför ett presidentval är allt möjligt fram till någon vecka före själva valet. Det lär gälla även den här gången.

 

 

Var är väljarna?
Var är väljarna? 150 150 Tomas Lindbom

På söndag genomförs en andra valomgång i valet till regioner och departement i Frankrike. Det är regionerna som tilldrar sig det största intresset. Viktiga frågor som gymnasieskolor och högre utbildning liksom transportfrågor men också ekonomisk planering av regionernas näringsliv ligger under regionerna. Regionerna är stora. På den del av Frankrike som ligger i Europa har antalet skurits ner till tretton. Den politiker och det parti som segrar i valet i en region får ett betydande inflytande.

Den första valomgången tilldrog sig ändå ett svagt intresse i ett land där väljarna intresserar sig för presidentvalet i hög grad men däremot de kommunala och regionala valen i liten grad. Mätningar som nu gjorts i veckan tyder på att valdeltagandet i den andra omgången inte lär bli mycket större. Ifop presenterade i dag siffror på 36 procent. Drygt en av tre väljare går till valurnorna enligt den mätningen.

Det finns ändå några spännande val att hålla ögonen på. I PACA, området i sydöstra Frankrike, står striden mellan Republikanernas Renaud Muselier som stöds av regeringspartiet Republiken på väg och Thierry Mariani från Nationell samling. Vänstern har efter första valomgången också dragit tillbaka sin lista till förmån för Muselier. Det upprättas därmed en så kallad republikansk front mot Nationell samling. Med detta stöd lär han vinna men påfallande knappt enligt mätningarna, 51-49 i procent. Nationell samling ser en förlust i PACA som ett nästan oväntat nederlag. Här hade partiet verkligen chansen att vinna sin första region någonsin.

Tre regioner tilldrar sig intresset av en annan anledning. I dessa tre, Hauts-de-France i norr, I Île-de- France (Parisregionen) Auvergne-Rhône-Alpes leder tre högerkandidater efter den första omgången. De har det gemensamma att de alla tre vill bli högerns kandidat i presidentvalet. Den som vinner störst av de tre  i andra valomgången har den bästa chansen att också bli partiets presidentkandidat. De heter Xavier Bertrand, Valérie Pécresse och Laurent Wauquiez. Att de går vinnande ur regionalvalen förefaller säkert. Men en sak skiljer två av dem från den tredje. Bertrand valde redan 2018 att lämna Republikanerna och ställer upp som fristående högerkandidat. De andra två bär etiketten Republikan.

Vänstern har problem med sin bristande enighet mellan Det okuvade Frankrike, de gröna EELV och Socialistpartiet. Nu lär inte Det okuvade Frankrike vinna någon region eller ens nå makten genom en enad lista med socialisterna och de gröna. Däremot lever Socialistpartiet vidare på gamla meriter på lokal och regional nivå. Trots debaclet 2017 och en svag ställning nationellt kan det partiet vinna uppemot fem regioner.

Den första valomgången i söndags skapade inga stora brott mot förra regionalvalet 2015. Socialistpartiet och Republikanerna, de gamla traditionella partierna, verkar behålla sina positioner ganska intakt. De gröna och Nationell samling liksom den yttersta vänstern får svårt att vinna en region.

Detsamma gäller Republiken på väg. Vid regeringssammanträdet i dag i Elyséepalatset lär President Macron ha varit på uruselt humör och skällt ut ministrar. Justitieministern och inrikesministern råkade i internt gräl inför öppen ridå om hur valet skötts i Hauts-de-France där det egna partiets kandidat gjorde ett uruselt val i söndags.

På måndag slickar politikerna såren och Macron får börja att på allvar planera för valrörelsen inför presidentvalet. Det blir en lång valrörelse. Just nu är det viss uppförsbacke för honom och hans parti. Inga vunna regioner, svagt stöd i kommunerna efter förra årets kommunalval och oro för att Republikanerna nu börjar repa mod och kanske kan skaka fram en stark motkandidat till den sittande presidenten. Spelet om makten kan börja.

Rekordlågt valdeltagande i franska regionalvalen
Rekordlågt valdeltagande i franska regionalvalen 150 150 Tomas Lindbom

Vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon sa kort efter det att valresultatet från första omgången i regionalvalet presenterades i tv: “Vi bör överväga att inte i fortsättningen godkänna ett val med så lågt valdeltagande.” Aldrig tidigare i modern tid har så få röstberättigade tagit sig till valurnorna. Valdeltagandet nådde inte högre än 33,9 procent. Två av tre fransmän stannade hemma.

Valdeltagandet blir förstås det stora ämnet i eftervalsanalyserna som redan börjat. De partier som klarat sig bra ser ändå resultaten i valet som en seger för dem. Förlorarna i tv:s valstudio skyllde på det låga valdeltagandet. Representanten för ett av opinionsinstituten, Ipsos, satt i samma studio och såg ut som en skamsen hund. Hans och andra instituts förutsägelser pekade i en helt annan riktning än resultatet. De hade inte heller förutsett att endast var tredje väljare valde att rösta.

Det är känt sedan tidigare att röstviljan fortfarande är relativt hög vid presidentval där det går att få kring 80 procents deltagande. Men i de andra valen, särskilt de som gäller regionala val och EU-val ligger siffran snarare kring 50 procent eller en bit under. En del bedömare menar att orsaken är att nationen utlyser för många val. Varje val är dessutom indelat i två omgångar, två söndagar i rad. Nästa söndag kommer alltså  väljarna att kallas till urnorna på nytt. Då ska de kandidater som fick mer än tio procent i dagens val göra upp om vem som blir det ledande partiet i varje region.

En annan förklaring till det låga valdeltagandet kan vara att en stor del av väljarkåren engagerar sig i lokala val först när behovet finns att visa sitt missnöje med den sittande presidenten och mot makten i Paris. Och efter pandemin har Macron som president haft ganska bra opinionssiffror. Det har helt enkelt under det senaste året inte funnits så många politiska tvisteämnen för väljarna att reta upp sig på. Därför stannade fler hemma än vanligt.

Republikanerna gjorde ett bra val i dag. Räknat på hela nationen fick de 27 procent och kom långt före Nationell samling med 19. Socialistpartiet gjorde förhållandevis bra ifrån sig – betydligt bättre än dess ställning i mätningar om presidentval och val till nationalförsamlingen. Däremot lyckades Det okuvade Frankrike (vänsterpartiet LFI som också bygger sina kampanjer på missnöje med sittande president och regering)  inte komma upp ens till fem procent.

Anmärkningsvärt är förstås  att Nationell samling uppvisar ett så svagt valresultat, över tio procents minskning i vissa regioner jämfört med regionalvalen 2015. Det borde väcka oro hos partiledningen och stämmer inte med mätningarna före valet. Delvis beror det säkerligen på det låga valdeltagandet. Det här blev inget val där deras väljare kände behov av att uttrycka sitt missnöje. Omvänt har Republikanerna sin styrka i en medelklass, i högre grad äldre personer, som alltid röstar.

Nationell samling hade hoppats på en eller ett par regioner. Nu lär partiet inte få någon. Macrons parti LREM gjorde ånyo ett dåligt lokalval. Det lär inte heller vinna någon region. Istället delas landet upp mellan Republikanerna och Socialistpartiet, de senare delvis med stöd av de gröna. Allt avgörs nästa söndag i den andra valomgången men kvällens resultat pekar på att de gamla klassiska partierna går segrande ur striden.

En sak är klar: Det går över huvud taget inte att dra några slutsatser av regionalvalen när vi ska bedöma hur det kommer att gå i nästa års presidentval. Macron är besviken ikväll men hans chanser att vinna nästa år har inte minskat och det gäller sannolikt också Marine Le Pens roll som utmanare. Möjligen visade detta valresultat att Republikanerna skulle kunna lansera en stark kandidat till nästa års presidentval. Vem det blir är omöjligt att säga i dag men någon av partiets tronpretendenter skulle kunna lägga sig i striden om vem som ska styra landet åren 2022-2027.

 

På söndag är det val i Frankrike
På söndag är det val i Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

Det är en knapp vecka till regional- och departementsval i Frankrike. Det kommer att bli spännande i regionalvalen som har stor betydelse, inte minst på nationell nivå. Det ser ut att bli framgångar för Republikanerna som är i kris nationellt men behåller visst inflytande på regional nivå. Nationell samling kan för första gången vinna makten i en eller flera regioner och vänstern kan hoppas på ett par regioner av totalt tretton. Då räknas inte regionerna på andra sidan haven in.

Det ser bra ut för Valérie Pécresse som toppar Republikanernas lista i Parisregionen. Det kommer att stärka hennes möjligheter att vinna sitt partis primärval i höst om presidentkandidatposten om hon vinner. Nationell samling är svag i huvudstaden med omkringliggande kommuner och städer.

Det blir däremot en strid på kniven i regionen PACA som är en förkortning för Provence och Côte d´Azur i sydöstra Frankrike. Nationell samling företräds av Thierry Mariani som tidigare tillhört det klassiska högerpartiet. Han leder för närvarande över Republikanernas kandidat Renaud Muselier som ingått en form av allians med Macrons parti Republiken på väg (LREM) och detta mot sin partilednings uttryckta avrådan. Muselier hoppas kunna stoppa Nationell samling genom att bredda sin majoritet vänsterut men det verkar inte självklart. Många högerväljare i regionen vill inte alls ha ett samarbete med företrädare för den nuvarande regeringsmakten i Paris. Det är enligt mätningarna högst möjligt att Mariani vinner i den andra valomgången, en vecka senare, då sannolikt han ställs enbart mot Muselier. En strid som kommer bli obönhörligt hård.

Mycket intresse kommer också att riktas mot regionen Hauts-de-France, den norra regionen. Xavier Bertrand som är fristående republikansk höger har redan deklarerat att han kandiderar för presidentvalet nästa år. Han ligger bäst till för att vinna regionen men utmanas av Nationell samling och dess ledare Sébastien Chenu. De ligger nära varandra i opinionsmätningarna inför den första valomgången.

Mycket i denna region hänger på hur de väljare som i första omgången röstat på Republiken på vägs eller vänsterns kandidat tänker ställa sig i en andra valomgång. Kommer det som kallas den republikanska fronten att upprättas igen. Innebörden i den är att väljare stöder en annan kandidat än sin egen för att stoppa Nationell samling. Kommer till exempel Republiken på vägs väljare att stödja Bertrand även om de föredrar sin egen kandidat för att inte Chenu ska bli vald? Så har det varit i hög utsträckning under tidigare val men Nationell samling ses i dag i mindre grad som ett antirepublikanskt parti. Det finns en hel del väljare, särskilt till vänster som är minst lika kritiska till en företrädare för Macrons parti som någon som representerar Nationell samling.

Franska val genomförs i två valomgångar. I princip gäller regeln att de två kandidater eller listor som fått flest röster i den första omgången ställs mot varandra i den andra. Men beroende på hur många röster som tredje och fjärde kandidaten får kan det bli fler än två i slutomgången. Dessutom händer det ofta att kandidater ingår allianser mellan de två valomgångarna. En del kandidater drar tillbaka sina listor och rekommenderar sina väljare att rösta på den kandidat som är minst dålig i den andra omgången.

Det blir minst lika spännande att tolka situationen mellan de två valsöndagarna, den 20 och 27 juni som att bedöma utgången av valet nu på söndag. För vissa kandidater som Valérie Pécresse och Xavier Bertrand gäller alltså valet inte bara makten i varsin region utan möjligheten att kunna vinna primärvalet i höst. För Nationell samling handlar det om att skaffa sig bästa möjliga utgångsläge för sin presidentkandidat Marine Le Pen. Skulle partiet vinna en, två eller kanske till och med tre regioner skulle det vara en stor framgång och ge intrycket av att partiet nu är helt accepterat i det demokratiska finrummet – av väljarna. Socialister och de gröna hoppas på ett par segrar för att inte helt glömmas bort i diskussionerna kring nästa års presidentval och val till nationalförsamlingen. Med andra ord: Årets regionalval är oerhört viktigt för alla partier.

 

Macron fick en örfil
Macron fick en örfil 150 150 Tomas Lindbom

Det hände sig häromdagen i en liten by utanför staden Valence i sydöstra Frankrike. President Macron befann sig där under en politisk turné. Helt oberedd fick han en örfil av en person i en grupp av nyfikna ortsbor som väntade för att se en glimt av honom. En president är en celebritet i Frankrike. Han är så mycket mer än en politiker, så mycket mer än vi svenskar kan ana. Vem väntar i timmar bakom ett staket för att få en glimt av Stefan Löfvén?

Nu kom han mot gruppen som väntade. Ja, han sprang mot dem och livvakterna hade svårt att hinna med och skydda honom som de ska; en framför presidenten, en på var sida och en bakom. Minst fyra i en livvaktsstyrka på nästan åttio personer som bara ha till uppgift att skydda honom. Macron stannade vid stängslet som når upp till brösthöjd på folk. Då slog en man till med en örfil som knappt träffade innan presidenten fångades in av en vakt och där flera andra kastade sig över stängslet och tog fast gärningsmannen.

Frankrike är nu i chock. Hela den politiska eliten fördömer dådet. Det är, som premiärminister Jean Castex sa, “ett angrepp på republiken.” Presidenten är den som inkarnerar den franska republiken. Ett angrepp mot honom är minst lika mycket en symbolisk handling av uppror mot nationen som det är ett fysiskt angrepp.

Macron har ändå kritiserats för att inte följa reglerna som gäller för en högt uppsatt politiker. Han hade lösgjort sig från sina livvakter, sprungit mot människorna som väntade. Han ville sannolikt visa hur han alltid prioriterar samtal med vanligt folk i helt fria sammanhang. Och han är bra på det. Det händer att han slänger ur sig en elak kommentar mot någon som irriterar honom men i allmänhet sköter han dessa små, korta samtal väldigt bra. Det är ett sätt att på monarkiskt vis tala direkt från maktens högsta nivå till den enkla medborgaren. Och presidenten i Frankrike, vald av folket i direkta val, är som en monark.

Det händer att det blir fel. Nu tog han sig friheter som kunde ha lett till något ännu värre. Som någon kommentator sa: “Tänk om mannen haft en kniv!” Franska presidenter råkar ut för den här typen av attacker. President Hollande fick en säck mjöl över sig av någon som var ilsken på hans jordbrukspolitik. Sarkozy blev också fysiskt attackerad  i möten med folk ute på gatan. Ändå fortsätter presidenterna att ge sig ut bland människorna. De måste. Annars växer avståndet mellan folket och dess regent.

De politiska programmen i tv vänder och vrider i all oändlighet på denna händelse. En reflektion är intressant. Dagens uppror, som det gestaltat sig under de senaste åren, är mindre grundat i en viss ideologi eller ett sakpolitiskt formulerat raseri. Det är mer av ett vagt men ändå aggressivt raseri mot makten. Denne man som utdelade örfilen har ingen tydlig politisk agenda. Och han är inte ensam. Även den stora revolten, gula västarna, var inte tydlig rent politiskt. Den saknade inte bara politisk hemvist. Särskilt i början var motiven dunkla. Det fanns inga ledare och kraven var många men inte särskilt precisa. Gula västarna uttryckte en allmän frustration med tillvaron i stort. Människor som sökte sig till rörelsen var missnöjda med mycket men preciserade inte missnöjet, vare sig ideologiskt eller sakpolitiskt.

President Macron är i dag en populär president. En helt färsk opinionsmätning visar att 50 procent av fransmännen gillar honom. Det är en mycket hög siffra. Men samtidigt uttrycker 30 procent en hatisk inställning till samma person. Han väcker starka känslor, kanske särskilt  bland dem som är negativa.

 

  • 1
  • 2