Valrörelsen 2027 har börjat

• mars 27, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

En gammal klyscha inom politiken har varit att påstå att nästa valrörelse börjar redan på kvällen efter ett nyss genomgånget val. Det är ett drygt år till det franska presidentvalet och det är dessutom inte särskilt lång tid dit. Det är sant att resultaten från kommunalvalen inte ger en tydlig bild av partiernas ställning på ett nationellt plan. Däremot har dessa lokalval gjort politiker, media och väljare mer inspirerade att fortsätta den påbörjade debatten. Inte minst är partierna nu inne i en period av positionsbestämningar inom det politiska landskapet.

Mycket talar för att denna valrörelse kommer att bli intellektuell, intensiv, engagerad, stundom förvirrad och säkert starkt emotionell och bitvis smutsig. En del oroar sig också för att den får våldsamma inslag. Valet 2027 kan innebära att en politiker från någon av ytterkantspartierna väljs till ny president. Vissa kommentatorer öppnar till och med för möjligheten eller risken att båda ytterkantspartiernas företrädare möts i en andra valomgång.

Valrörelsen fram till nästa vår kommer därför att upplevas som mer avgörande för Frankrikes framtid än valen varit under många år. Under den så kallade femte republiken vars konstitution skrevs i samband med General de Gaulles tillträde 1958 har presidentposten bara tilldelats politiker som företrätt den reformistiska vänstern (François Mitterrand och François Hollande), mitten (Valéry Giscard d´Estaing och Emmanuel Macron) och den republikanska högern (Charles de Gaulle, Georges Pompidou, Jacques Chirac och Nicolas Sarkozy). Nu kan valet vinnas av Jean-Luc Mélenchon från yttervänstern eller Marine Le Pen eller Jordan Bardella från ytterhögern.

I förra inlägget skrev jag om splittringen inom vänstern. Det behöver inte försvaga Mélenchons möjligheter att gå till en andra valomgång nästa år. Högern är splittrat mellan olika pretendenter, allt från Édouard Philippe, en mer centerorienterad högerpolitiker och tidigare nära president Macron, till ytterhögerns olika kandidater. Frågan är hur väl dessa politiker och partier eller grupperingar kommer överens om en gemensam eller ett par gemensamma företrädare. Liksom Mélenchon har den starkaste ställningen till vänster är Bardella eller Le Pen starkast till höger. Läget för närvarande pekar på att någon av dessa två från Nationell Samling går till en andra valomgång. De har i opinionsundersökningar ett stöd i första valomgången på mellan 35 och 38 procent.

Det politiska spelet i Frankrike är raffinerat därför att personer spelar en viktigare roll än partier, särskilt i presidentval. Flera republikanska politiker kommer att satsa hårt på att bli partiets presidentkandidat. en och annan föredrar att lämna partiet för att stärka sin ställning. Senast häromdagen meddelade David Lisnard, borgmästare i Cannes,  att han tror sig ha större chanser att vinna presidentvalet om han kandiderar som oberoende höger.

Vissa partier kommer troligen att genomföra primärval för att utse sin presidentkandidat. Det gäller i första hand Socialistpartiet och Republikanerna. De har en viss tradition av att ta fram sin respektive kandidat på det sättet. Nationell Samling och Det Okuvade Frankrike har en mer hierarkisk ordning. Ledaren själv eller en liten grupp i toppen av dessa partier bestämmer ordningen. Partidemokratin är illa utvecklad. Mitten är splittrad i flera partier och det är inte sannolikt att det sker något primärval där heller.

Detta politiska spel på hög nivå gör att intresset för valrörelsen hålls vid liv i media. Dessutom tillkommer politiska utspel, avslöjade skumraskaffärer liksom aggressivitet som ibland leder till våld. Ett års valrörelse med alla ingredienser från politisk-filosofiska analyser till smutsiga beskyllningar av motståndarna väntar.