Två bilder av dagens Paris

• september 10, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Jag tittar på nyhetssändningen i en av de franska nyhetskanalerna. Bildskärmen är delad. På ena halvan står en stor del av den franska politiska ledningen bakom ett rep på gården till Hôtel Matignon, premiärministerns magnifika kontor och bostad. De väntar på att den avgående premiärministern François Bayrou formellt ska överlämna nycklarna till detta palats och denna maktfunktion till sin efterträdare, Sebastien Lecornu. På den andra halvan av bilden visas kravallutrustad polis vid tågstationen Gare du Nord och demonstranter. Ännu så länge fredligt men alla anar att eftermiddagen kommer att övergå i mer regelrätta konflikter mellan ordningsmakten och deltagarna i dagens stora manifestation, Blockera allt.

De två bilderna på tv-skärmen visar på två Frankrike. Det finns fler grupper än dessa två men förenklat föreställer de motsättningen mellan en ledning av landet som är leende, välklädd och till synes välmående men som är oförmögen att skapa enighet med befolkningen och en del av det franska folket som känner misstro, uppgivenhet och raseri mot dem som ska vara deras förtroendevalda. Det ska noteras att de som i huvudsak finns på gatorna denna dag är människor som står yttervänstern nära. Folkliga grupper som till exempel röstar på Marine Le Pen passar inte in i de paroller som syns runt om i Frankrike idag. Oppositionen mot regering och den politiska ledningen är stor men manifesteras av den yttersta vänstern.

Det vilar en ödets ironi över det faktum att Frankrike får en ny premiärminister samma dag som denna manifestation genomförs. I skrivande stund vet jag inte vart dagen leder. Kommer vi ikväll att konstatera att demonstrationerna ändå genomfördes i ordnade former och blev ett uttryck ett missnöje hos delar av befolkningen. Eller urartade manifestationer som sker runt om i Frankrike till kravaller, förstörda butiker utefter kortegevägarna, skadade och kanske dödade demonstranter eller poliser. Och vilken roll kommer de professionella våldsverkarna att få? Maskerade grupper med tillhyggen kommer helt säkert att blanda sig i demonstrationerna. Kommer de att skapa stor skada eller kan polisen stoppa dem?

Vi vet inte hur denna dag slutar. Vi vet än mindre hur landets politiska kris slutar. Den nya premiärministern har knappast andra resurser än sina föregångare. Han måste hantera en verklighet i landet som är än mer elektrisk, uppskruvad och konfrontativ än vad hans föregångare Gabriel Attal, Michel Barnier och François Barnier behövde möta.

Den som lyssnar. till oppositionens olika partier förstår att de inte kommer att lägga fingrarna emellan och hjälpa den nya premiärministern i sitt svåra arbete. Det okuvade Frankrike kommer tvärtom att göra allt för att höja konflikten. Sannolikt finns det en gräns också för dem. Ett rent inbördeskrig är inget som de önskar sig. Däremot vet vi alla att den som sätter eld på källarvåningen i ett murket hus riskerar att branden sprider sig, blir mer omfattande och förstör hela huset. Lyckligtvis finns det andra grupper som är mer resonabla. Förhoppningsvis inser president Macron att han i något läge måste utlysa nyval till nationalförsamlingen eller avgå och ge förutsättningar för ett nytt presidentval. Under denna höst och vinter kan lågan brinna med större kraft. Det finns fortfarande sätt att hindra att det bryter ut en stor eldsvåda.

I sitt korta tal till den nya premiärministern sa François Bayrou att det krävs att den nya regeringen bland annat förstår att skapa nya lösningar. Franska politiker kan inte fortsätta att agera som tidigare, på ett sätt som främst gynnar de egna väljarrösterna och den egna personliga makten. Det behövs ett nytänkande för att lösa den franska krisen som är politisk, konstitutionell, ekonomisk, social och kulturell.