Monthly Archives :

juni 2009

Frankrike med sina byar
Frankrike med sina byar 150 150 Tomas Lindbom

Nyss hemkommen från tio välfyllda dagar i Frankrike sitter jag på balkongen och får lite luft när klockan närmar sig 19. Vädret i Stockholm är ju som i Provence om inte varmare.

Min sista anhalt var den lilla byn Saint-Bonnet-du-Gard nära staden Nîmes. Jag bodde hos en god vän som lever i ett hus i denna lilla oansenliga by med mindre än tusen invånare  men som nästan alla byar i Frankrike med ett bubblande liv och en öppen gemenskap. Varje lördag träffas de som vill av  byns invånare på det lilla torget kl 12.. Där står en husvagn – jag vet inte varifrån den kommer – men från dess innandömen lyfter någon fram plastmuggar med porlande vitt vin. En man tillagar musslor och pommes frites och så sitter vi kring små runda barbord på höga pallar. Veckans bekymmer och glädjeämnen passerar förbi. Folk kommer och kindpussas och går och kindpussas igen. Det är verkligen en plats för alla. De som har jobb och verkar ha ett välordnat liv och de som varken har det ena eller det andra.

Människor är lika öppna mot varandra här på torget på lördagen som de i andra sammanhang kan visa misstänksamhet mot främlingar. Det är inget specifikt för dessa vänliga människor i Saint-Bonnet-du- Gard. Det verkar gälla överallt, särskilt i södra Frankrike och det handlar om att freda sina hem. Alla hus har höga murar. Det går knappt att se in i trädgårdarna. Och så alla dessa hundar som vaktar sin husses och mattes hus och ägodelar.  Hundar som aldrig rastas utan bara skäller och markerar revir.

Hemmets interiör är inte heller något som människor i Frankrike visar upp. Umgänget sker mer på gator och torg som här på lördagen med musslor och vin. Det är naturligare att träffa vänner på restaurang än i hemmen. Och så finns inte behovet att visa upp sina bostäder som vi ofta gör i Sverige, stolta över våra Ikeamöbler och gillestugor med bastu,

– Folk är så nyfikna också så vi måste hålla dem på avstånd, säger en kvinna jag talar med om att fönsterluckorna stängs tidigt på kvällarna för att hindra all insyn.

Jag är fascinerad av byarna i Frankrike. Vi åker till några grannbyar. Alla ser de olika ut. Visst känner jag igen den provencalska arkitekturen med sina stenhus men varje by har sin karaktär. Vi äter lunch mitt i en by under skyddande parasoll. Maten är underbar; en glaserad tomatsoppa, räkor, entrecote och en efterrätt av läckra sorbeter. Jag blir så där löjligt Frankrikeromantisk. Vilket land! Vilken mat! Och så glömmer jag alla problem som människor dagligen tampas med. Jag är helt övertygad om att det finns ett skäl till att de små ögonblicken känns så storartade i syd-Europa. Det är därför att livet oftare är så strapatsrikt. På alla sätt; konkreta vardagsfrågor som strular och känslomässiga bekymmer av alla slag.

– Det gäller att ta vara på de små ljuspunkterna i livet. sa samma kvinna vid bordet kring musslorna i Saint-Bonnet-du-Gard. De små ljuspunkterna.

Sarkozy laddar om
Sarkozy laddar om 150 150 Tomas Lindbom

Gardagens vandring i landskapet Vercors var kravande. Nu sitter jag nasta morgon och samlar mig infor dagens fysiska strapatser pa ett nytt café i Villard de Lans.

Bakom mig hor jag en kvinna saga Albanel. Aven i semestertider pa denna lilla plats i sydostra Frankrike surras det om regeringsombildningen som blev offentlig i tisdags. Christine Albanel, kulturministern som inte lyckades fa igenom datalagen som skulle forbjuda fildelning, har inte langre presidentens fortroende. Nu ser vi henne pa TV-bilderna med sin evigt sorgsna blick – nu annu dystrare – sta bakom sin eftertradare Frédéric Mitterand som i sin fullfjadrade skadespelarformaga sjalvsakert lagger ut texten om kulturens framtid infor nyfikna journalister.

Frédéric Mitterand ar scoopet i regeringsombildningen. Bara det faktum att han ar brorson till den socialistiska presidenten François Mitterand kittlar. Han har varit en offentlig person i manga ar som forfattare och filmare. En standig och uppskattad gast i olika TV-program; alltid slagfardig och spirituell. Ocksa engagerad inom politiken. Genom sitt slaktskap med François Mitterand ansags han lange sta till vanster. De intellektuella i Frankrike har ju i manga decennier i allmanhet statt till vanster. Men aven det haller pa att andras. Mitterand forklarade redan 1995 att han stodde Chirac och inte Jospin infor presidentvalet.Sarkozy behovde en karismatisk kulturminister efter det att franska folket sett sig matt pa Christine Albanels sorgsna ogon Valet foll pa Frédéric Mitterand. Det pastas att Carla Bruni har spelat en viktig roll for utnamningen. Hon ar god van till Mitterand och de har ocksa en gemensam koppling till Italien Bruni sjalv ar italienska pa sin fars sida.

Alla franska presidenter drommer om en stark kulturminister. President de Gaulle hade forfattaaren André Malraux. François Mitterand lyftes fram i stor utstrackning genom sin kulturminister Jack Lang som skapade kulturinstitutioner och evenemang som 200-arsjubiléet av franska revolutionen 1789; dar presidenten kunde spegla sig i all sin majestatiska glans. Kulturen lyfter nationens och nationens overhuvud. Kulturen bidrar till att .bygga nationens identitet.

Regeringsombildningen ar den forsta stora sedan presidentvalet 2007. Den nya regeringen innehaller inga ytterligare oppningar till vanster. Tvartom kanns det som om den nya regeringens sammansattning oppnar for ett utrymme for vanstern. De tidigare vansterpolitikerna, Bernard Kouchner och Eric Besson, ar nu fangar i Sarkozys slott. Kouchner maste nu driva realpolitik som utrikesminister och Besson har nu uppdraget att sanda hem sa manga papperslosa som mojligt till sina ursprungslander.

Pa spaning efter solen och cafe gourmand
Pa spaning efter solen och cafe gourmand 150 150 Tomas Lindbom

Just nu ar livet ljuvligt: Jag skriver denna bloggtext under ett parasoll pa terrassen till Café Folliet i den lilla byn Villard de Lans en bit upp i Alperna i regionen Vercors. Framfor mina ogon pagar formiddagsmarknaden och denna by som somnar in efter kl 19 ar livlig nu. Marknadsstanden svammar over av underbar fukt och frascha gronsaker. Konstigt att landets nationalratt ar bifteck frites.

Solen kom pa tredje dagenunder min semester i alperna.. Igar gick vi i blast och med regnet hangande i tunga moln. Promenaden var en akta fransk randonnée En tur i terrang men pa upptrampad stig. Inte mycket paminner om gatorna i Marais. Men det kallas semester och ar nog bra for sjalen.

Sa upptackte jag nagonting lackert. En ny foreteelse i fransk njutning; café gourmand. Blev varse detta pa en restaurang i den lilla byn dit vi kom efter den mentalt starkande marschen i naturen. En kaffe med fyra sma sotsaker: en liten bit moussetarta, en bit vaniljglass inbakad i mork choklad, en minibit appelkaka och en liten fyrkant av crème caramel. Markligt att inte Marcel Proust upptackte den 1919 men min dotter och franska man forklarade att café gourmand forst nu gor sitt segertag over Frankrike Jag vill att den ska fortplanta sig till Sverige. Lat oss bilda en svensk forening for café gourmand. Det ar ok med en viss anpaassning till det svenska. Jag kan tanka mig att byta ut crème caramel mot en minibit av prinsesstartan men ar oppen for andra forslag. Vad sager mina lasare av denna blogg?

Montmartre ler
Montmartre ler 150 150 Tomas Lindbom

Det ar sondagsmorgon i Montmartre. Stilla. Solen borjar varma sa smatt vid 11-tiden. Jag har redan varit ute tidigt och kopt en halv viennoise (godare an baguette) och en croissant till min frukost hemma hos dottern pa Rue Paul Albert. Nu har jag gjort nagra arenden nere vid Abesses varifran hissen upp till Montmartrekullen utgar. Nu gar jag tillbaka upp till min bostad. Passerar den gamla industrilokalen som blivit kulturhuset Les Halles Saint Pierre, tar de langa trapporna upp till den lilla korsningen av Rue Paul Albert och Rue Feutrier. Jag valjer ett av flera kafeer som finns runt platsen. Det far bli Au Botak Cafe. Det ligger mot solen och har vilstolar precis som sadana som finns pa sandstranderna. Jag sjunker ner i en och bestaller en cafe creme. Har rader stillhet. Ensamma eller i par sitter alla vid sin tidning eller smapratar. Absolut ingenting hander.Inga turister har annu upptackt trappan fran platsen som leder ratt upp till Sacre Coeur. Eller ocksa ar turister for lata och valjer motoriserade transportmedel istallet.

Lamnar Au Botak Cafe och gar langsamt uppfor den branta Rue Paul Albert. Vander mig om och ser ut over Paris som badar i solljus.  En motorcykel bryter tystnaden for ett ogonblick men sa ar det tyst igen. Jag alskar sondagsmorgnar i Paris

Krisen snart forbi
Krisen snart forbi 150 150 Tomas Lindbom

Optimismen slar emot mig nar jag nu atervant till Frankrike och Paris. Krisen ar ett minne blott redan i slutet av detta ar spar analytiker som citeras gladjefullt av dagstidningarna. Haromdagen sag jag en debatt i TV med temat ”Darfor klarar Frankrike krisen battre an andra lander”.

Frankrike har till skillnad fran andra vasteuropeiska lander varit mer uttalat protektionistiska och staten har spelat en aktivare roll i naringspolitiken. Kraven pa Nicolas Sarkozy och hans regering att ingripa under den senaste krisen har ocksa varit storre. Franska bilar ska tillverkas i Frankrike. Varken fack eller regering tror pa det sjalvklara i att en nedlagd industri ersatts av en annan. Frankrike litar inte pa att fristallda lontagare  inom fordonsindustrin snabbt far nya arbeten inom en ny teknologisk bransch under snabb uppsegling. Det ar konservativt och verkar stelbent men det finns motiv ocksa for en sadan hallning.

Nu appladerar i alla fall fransmannen sig sjalva nar de tycker sig se att deras land kommer snabbare ur krisen an mer kapitalistiskt orienterade stater som Storbritannien och USA. Det skamtas om att alla ar socialister i sin politik men ingen rostar pa det socialistiska partiet. Sarkozy har absolut inte blivit socialist. Han kan daremot luta sig mot en gaullistisk tradition dar staten har ett ansvar for medborgarnas ekonomiska, sociala och kulturella liv som inte har mycket med klassisk liberalism att gora. Darfor ar den franska hogern mer nationalistisk an den engelska eller skandinaviska. Den tenderar darmed ocksa att vara mer nationalistisk i kulturell mening vilket leder till hardare assimilering och utstotning mot invandrare. Den franska hogern slar mer vakt om landets kulturella tradition och de sociala strukturerna och klasserna tenderar att bevaras som forut. Politiken maste spela storre roll i Sverige, utropar vanstern. I Frankrike ar politiken lika viktig for hogern som for vanstern fast mal och innehall skiljer sig.

Senaste fackliga demonstrationen blev en besvikelse for arrangorerna. Orsaken ar som vanligt att sommaren och semestern narmar sig och da har franska lontagare som fortfarande har arbete annat att tanka pa. Orsaken ar nog ocksa att en viss optimism redan borjar anas hos manniskor. Den franska modellen – det talas om den – kan visa sig framgangsrik och kan radda landet ur den kollaps som vissa trodde fanns runt hornet for bara nagra manader sedan.