Monthly Archives :

november 2012

Lagförslaget om samkönade äktenskap presenterat i dag
Lagförslaget om samkönade äktenskap presenterat i dag 150 150 Tomas Lindbom

Vid dagens regeringssammanträde presenterades lagen om rätten för alla att ingå äktenskap, det vill säga lagen om mariage pour tous som det heter i Frankrike. Om lagen går igenom i nationalförsamlingen och i senaten i januari kan alltså även homosexuella par gifta sig i landet.

Lagen kommer inte i detta skede att omfatta rätten till assisterad befruktning. Detta har skapat stor vrede hos de grupper som arbetar för de lesbiskas ställning i samhället. Regeringen har lovat att ta fram ett förslag även på denna punkt. Detta förslag kommer senare och som en del i en familjepolitisk proposition.

Högern kommer att bekämpa förslaget i parlamentet. Den riktar huvudkritiken mot förslaget om adoptionsrätt för gifta homosexuella par. En angreppspunkt är att det i födelseattesten kommer att stå att barnet har en förälder 1 och en förälder 2 istället för som i dag mamma och pappa. Högern hänvisar också till medicinsk och psykologisk expertis som hävdar att barn inte mår bra av att inte ha bilden av att komma från en mamma och en pappa.  Det är inte avsaknaden av en mamma och en pappa i hemmet som är problemet. I så fall skulle hela idén med rätten till skilsmässor ifrågasättas. Det är barnets insikt – som enligt denna expertis uppstår vid födseln – om att sakna en pappa i någon biologisk mening som är problemet.

Ett mer udda och väldigt pinsamt uttalande gjordes i radiokanalen France culture i dag. Den 84-årige senatsledamoten för center- och högeroppositionen UMP, Serge Dassault, som givit namnet till flygplansgruppen Dassault hävdade där att dekadensen i det gamla klassiska Grekland delvis kan förklaras med den enligt honom utbredda förekomsten av homosexuellt leverne. Han menade i intervjun att  lagen om äktenskap för alla på liknande sätt skulle utveckla dekadensen i det moderna Frankrike. Ännu ikväll har inte detta uttalande som gjordes i morse lett till några ursäkter eller andra  avståndstaganden från ledningen inom UMP.

Den katolska kyrkan fortsätter att ge eldunderstöd mot lagförslaget. Kardinaler och biskopar uppmanar kristna att skriva till de folkvalda och uppmana dem att rösta emot förslaget. De mer konservativa prästerna har också uppmanat de kristna att demonstrera på gatorna.

I januari behandlas alltså lagförslaget i parlamentet. Under mellantiden kommer med all sannolikhet det att förekomma fortsatt kraftfulla attacker mot detta förslag från högern och från kyrkan. Hänvisningar till vetenskapliga undersökningar kommer att blandas med rena homofobiska utspel. Francois Fillon som anses ha de största chanserna att utses till UMP:s partiledare vid kongressen senare i november  har till och med lovat att om lagen röstas igenom i januari kommer den att rivas upp vid ett senare maktskifte i landet.

I värsta fall kommer Frankrikes image i omvärlden att försämras. En motsvarande lag har röstats igenom i länder som Portugal och Spanien förutom i ett flertal nordeuropeiska länder. Detta har inte lett till några synbara försämringar  i familjens ställning i landet eller till ökad dekadens. Och det förekommer i motståndarlägret inga försök att studera erfarenheter från de länder som redan har infört lagen. Här söks istället efter argument i historiskt grundade föreställningar och i ett tillstånd av rädsla och begränsad förmåga till empati med människor som inte lever i traditionella familjekonstellationer.

Hollande överger vallöfte – höjer momsen
Hollande överger vallöfte – höjer momsen 150 150 Tomas Lindbom

Francois Hollande tvingas att steg för steg anpassa sin politik till näringslivets krav på minskade avgifter för att stärka konkurrenskraften. En lättnad för företagen kring 20 miljarder euro måste betalas. Det sker genom höjd moms – en åtgärd som bryter mot presidentens vallöfte för sex månader sedan.

Den som inte är helt blind på ena ögat konstaterar hur låsta de politiska partierna i dag är utifrån olika aktörer nationellt och internationellt. Inte minst handlar det om det globala kapitalet som tvingar varje vänsterregering i vilket västeuropeiskt land som helst att lämna sin värderingsmässiga övertygelse för en politik som är liberal och satsar mer på att stimulera på utbudssidan än på efterfrågan i landet.

Francois Hollande och hans regering försöker få ett litet manöverutrymme för att ge låginkomsttagarna en något ökad köpkraft och att lägga en tyngre börda på de välbeställda genom högre skatter för mellan- och höginkomsttagarna. Samtidigt pressas regeringen av i stort sett alla ekonomer i landet, av de inflytelserika grannländernas krav på sparande i offentliga sektorn och mindre pålagor för företagen för att inte förlora tron på Frankrikes finansiella trovärdighet. Och främst pressas regeringen av finanskapitalet som styr med räntan på lån som främsta vapen men också med olika kontrollorgan som sätter betyg på landets förmåga att hushålla med sina resurser. En finansvärld som snabbt blir sur och otrevlig om denna franska regering skulle visa tendenser att driva en mer efterfrågestyrd ekonomisk politik. Hollande och hans premiärminister Jean-Marc Ayrault får nu känna på omvärldens tryck.

Igår offentliggjorde företagsledaren Louis Gallois sin rapport om läget i landet. Hans medicin var inte oväntat  lägre kostnader för företagen och höjd moms för alla konsumenter. Regeringen har omedelbart reagerat och accepterat hans program till största delen. De har inget val. Regeringens skattereform ligger fast och den har en viss fördelningspolitisk profil. Men de nya åtgärderna med höjd moms innebär sannolikt en ytterligare belastning på hushållen och kan skapa – i varje fall på kort sikt – en ytterligare avmattning i konsumtionen, från en redan mycket låg nivå. Det är bara att hoppas att företagen nu kan producera mer till attraktivare och lägre priser och att det också leder till fler jobb och en ökad konsumtion.

Hollande och hans regering framstår just nu som otydlig i sin politik. De redan genomförda skattehöjningarna har inte av folk i gemen  uppfattats som rättvisa trots att avsikten varit att skona de lägre inkomsttagarna så mycket som möjligt. När nu momshöjningen läggs ovanpå lär det bli ramaskri i befolkningen.

Vänsteroppositionen och den fackliga organisationen CGT är redan på krigsstigen. Det lär bli ännu en vinter med stora demonstrationer på gatorna i Paris och annorstädes i landet. Hollande och särskilt premiärminister Ayraults popularitet rasar nedåt. Ayrault har nu rekordet av alla premiärministrar sedan 1958 i att snabbt förlora i opinionssiffrorna.

Francois Hollande måste stiga fram och ta ett tydligt ledaransvar denna vinter. Visa fransmännen att han har en tydlig politisk linje och att han klarar av att ge människor tron på att hans reformer räcker för att höja landet upp ur sin kanske svåraste kris efter kriget.

Ett land med ökade spänningar
Ett land med ökade spänningar 150 150 Tomas Lindbom

Frankrike mår bättre eller sämre genom åren. Det går i cykler. Frankrike plågades under Algerietkriget 1958-62, mådde bra under 60- och 70-talen för att sedan långsamt sjunka ner i sämre tider ekonomiskt och mentalt. Nu har landet sjunkit ner i en form av ekonomisk recession och i en allmänt social och kulturell frustration Det är mitt intryck när jag åker hem efter en veckas vistelse i landets huvudstad.

Krisen är påtaglig i Paris. Den syns på gatorna. Inte dramatiskt men tiggare och hemlösa ökar i antal. Fler i medelklassen sjunker ner mot existensminimum. Arbetslösheten fortsätter att stiga. Alla är övertygade om att 2013 blir sämre än 2012 som har varit sämre än 2011. När ska det vända?

Det är en gammal sanning att sociala och ekonomiska spänningar leder till misstro också mot främlingar och mot minoriteter. Medan medelklassen tappar i köpkraft finns det en minoritet av medborgarna som inte märker av krisen. De välklädda som rör sig på trottoarerna och i metron och njuter av god mat från läckra delikatessdiskar eller i gourmetrestauranger. De som har god utbildning och inkomster från välbetalda jobb. I Paris innerstad och i de rikare förstäderna dominerar den bilden men den störs av de hemlösa som ligger på trottoarerna med en pappmugg i handen. Längre ut från stadskärnan lever de som med knappa resurser ändå får vardagen att fungera och längst ner på skalan de  fattiga invandrarna men också de infödda fransmännen som tappat fotfästet i samhället och snabbt och handlöst fallit från familj och bostad, bokstavligen ner på gatan. Frankrike är ett land med en förhållandevis väl utvecklad välfärdsapparat men det verkar som om resurserna minskat så pass mycket att livet blir bistert också för delar av arbetarklassen och den lägre medelklassen. BNP ökar inte. Vissa kvartal råder tvärtom recession i landet. Det påverkar levnadsnivån både för de flesta som arbetar och dem som lever på bidrag.

Det är symptomatiskt att attityderna mot invandrare och mot andra minoriteter hårdnar i dessa tider. I dagens Le Monde presenteras nya siffror som rör franska folkets inställning till samkönade äktenskap. Regeringen kommer att presentera ett lagförslag i frågan på onsdag och där föreslå “äktenskap för alla” och rätt också för samkönade par att adoptera. Under hela 2000-talet har fler och fler sagt sig vara positiva till reformen. År 2000 var 48 procent positiva. År 2011 hade siffran växt till 63 procent. Nu vänder det för första gången. Andelen positiva är nu 58 procent. Samma utveckling när det gäller synen på adoption för samkönade par. Den siffran är i dag nere i 50 procent.

Högeroppositionen och kyrkan driver en hård kampanj mot lagförslaget och det kan förstås påverka nedgången. Men det säger något om stämningen i landet. Inställningen till invandrare hårdnar samtidigt. De årliga tuffa utvisningarna av romer har ett folkligt stöd. Tron på förebyggande åtgärder för att minska brottsligheten minskar medan större förhoppningar knyts till repressiva åtgärder. Muslimerna är i skottgluggen för det mesta. Samhället bryts ner i olika samhällsskikt som misstror varandra i större utsträckning än tidigare. Det handlar allt mer om vi och dom.

En viktig mätare av stämningen inom de politiska partierna blir valet av ny partiordförande för högeroppositionen UMP. Vinner Jean-Francois Copé över sin konkurrent Francois Fillon kommer högern att ta ett steg i riktning mot främlingsfientlighet och mot Nationella fronten. Det har redan kommit signaler om en gemensam demonstration mot socialistregeringen där högerfalangen inom UMP och Marine Le Pen deltar i samma tåg. Den politiska kartan kan på sikt komma att ritas om. UMP kan i framtiden komma att betrakta Nationella fronten som ett stödparti. Hittills har UMP vägrat alla former av samverkan med detta högerextrema parti.

Frankrike går med säkerhet in i en ännu djupare ekonomisk kris under de närmaste åren. Det kommer att leda till ökade sociala spänningar som påverkar synen på invandringen. Men uppenbart kan den också beröra de homosexuella. Toleransen viker och fördomarna växer. Det är bara att konstatera att ökad ojämlikhet får fler obehagliga konsekvenser än de ekonomiska orättvisorna i sig. Det är en insikt som vänstern ofta besitter men som det är svårt att realisera i praktisk politik under nuvarande förhållanden i Europa.

Ett arrondissemang för familjer
Ett arrondissemang för familjer 150 150 Tomas Lindbom

Paris består av 20 arrondissemang Det största till invånarantalet är de 15:e. Där bor närmare en kvarts miljon människor och det kryllar av familjer med barn. Det ligger på vänstra stranden av Seine, det vill säga i södra Paris, söder om Montparnasse och granne med det fashionabla 16:e arrondissemanget.

Paris börjar också få sin baby-boom. Det märks inte så mycket i de allra innersta delarna av staden, Runt Notre Dame, i Quartier Latin och i Marais rör sig unga – men vuxna – människor. I 15: rullas otaliga småttingar omkring i de barnvagnar som till skillnad från i Sverige är mindre och alltid hopfällbara.

Jag går med mitt barnbarn i George Brassens-parken. Den är fin och väl ansad och ligger nära Rue des Morillons, i närheten av det gamla slakteriet. Parker är väl ansade i Paris och George Brassens-parken är inget undantag. Den är kuperad med välklippta gräsmattor, buskar och lövträd. En liten damm med fontän finns där också och en utomhusscen där orkestrar ibland spelar klassiskt, jazz eller pop. Barnen kan leka vid olika anläggningar i parken. Det är inte stort men det känns ändå väldigt skönt att vara där. Den är en av många nödvändiga lungor i ett Paris som annars är som en stenstad.

Det 15:e arrondissemanget är okänt för de flesta turister. Det närmaste man kommer är närheten till Eiffeltornet. Det 15:e ligger för övrigt nära många berömda sevärdheter i Paris men är – bara nära. Det 15:e arrondissemanget är för boende. Det finns gott om restauranger men de flesta är av typen kvarterskrogar. Däremot finns det gott om matmarknader på gatorna. En av de största ligger på Rue de Convention. Det finns mängder av bagerier med underbara bakverk, slaktare och alla typer av handlare och småföretagare. Det är verkligen ett område i Paris som är som en småstad i storstaden.

Yngre och välbeställda par flyttar gärna till 15:e arrondissemanget. Det är dyrt att bo där precis som i hela Paris. Det går att få tag på lägenheter för 7 000 € per kvadratmeter men lägenheter i gott skick och med balkong och en bättre utsikt från fönstren kostar mellan 8 och 10 000 € per kvadratmeter.

Det är attraktivt att bo här för barnfamiljer eftersom rytmen på trottoarerna är lite mindre stressande. Det finns också gott om dagis och skolor. Det är nära att komma till det gamla centrum runt Seine och med kollektiva trafikmedel till förorter där många jobb också finns i dag. Montparnasse med sin stora järnvägsstation ligger i närheten och det finns flera pendeltågsstationer i arrondissemanget.

Häromkvällen åt jag middag på Bistro Champetre på 107, Rue Saint Charles. En väldigt typisk kvarterskrog i området. Prydlig med vita dukar men avspänd i atmosfären.Mycket folk och många glada skratt rullade runt borden. Jag åt en liten förrätt som var en form av potatisrätt med gåslever, en köttbit (onglet) som varmrätt och en liten ostbit efteråt. Enkelt men gott.

Det är så turistfritt i det 15:e arrondissemanget att det är värt ett besök. Det är så fritt på sevärdheter att det också därför är värt ett besök. En turist söker ofta det genuina, vad det nu innebär. I alla händelser är det så här det ser ut i stora delar av franska städer som inte har en medeltida katedral inpå knutarna eller ett museum med berömda Picassotavlor. Så åk till det 15:e arrondissemanget och upplev det vanliga livet.

Jo, en sak till: President Francois Hollande bor i detta arrondissemang. Typiskt att han i valrörelsen presenterade sig som den normala presidenten. Han har verkligen valt rätt bostadsområde.

  • 1
  • 2