Valkaos inom franska högern

Valkaos inom franska högern 150 150 Tomas Lindbom

Den franska högerkoalitionen UMP – den gruppering som bar fram Nicolas Sarkozy till presidentmakten 2007 – upplever nu en kris utan dess like på många år. En av UMP:s grundare och stora ledare, förre premiär- och utrikesministern Alain Juppé, gick så långt att han varnade för en klyvning av hela koalitionen i minst två delar. Den utlösande faktorn har varit det val till ny ledare för partiet som slutade i jämnt lopp och anklagelser för valfusk från båda sidor.

Partimedlemmarna i UMP som är en sammanfogad koalition av center, liberaler, kristdemokrater och gaullister röstade igår i val till ny partiordförande. Slaget stod mellan den nuvarande partiledaren Jean-Francois Copé och förre premiärministern Francois Fillon. Den senare ansågs som säker vinnare eftersom mätningar bland UMP-sympatisörer i landet visade på ett tydligt stöd för honom på cirka 65-35 procent.

Men en sak är sympatisörer, en annan är medlemmar. Resultatet blev dött lopp och misstankar om fusk vilket enligt alla politiska bedömare är högst troligt. Knappast något internt val inom de stora partierna sker utan visst fusk. Det har alltid varit så och även om kontrollen ökat på senare år är ändå fuskkulturen så etablerad att den är närmast en självklar del av valprocessen. Valförrättarna byter kuvert och lägger in valsedlar som avprickas som avlämnade av döda medlemmar. I några av valdistrikten fanns det fler röster i urnan än medlemmar.

Dagen efter valet förklarar båda kandidaterna att de vunnit. Jean-Francois Copé gick ut först, i natt, innan valkontrollanterna hunnit säga sin mening. Han ansåg att han vunnit med något tusental röster. Francois Fillon meddelade i morse att han vunnit med några hundra rösters övervikt.

Samtidigt är de båda kandidaterna – som privat lär hata varandra – och deras närmaste stödtrupper i luven på varandra och anklagar varandra för en rad olika moraliska brister. Detta sker på franskt sätt med ett elegant språk och stick som är mer försåtliga än grova. Men ett stick med en värja i kroppspulsådern är ofta mer effektivt än knytnävar mot magen. UMP blöder.

Jean-Francois Copé representerar enligt honom själv en komplexfri höger. Han har säkert attraherat många UMP-medlemmar genom sin mer oförsonliga ton. Många är frustrerade över förlusten i våras mot socialisterna och vill nu driva en aggressivare opposition. Copé samlar också upp alla dem som ligger nära Nationella fronten. Han har varit tuffare i attackerna mot vissa muslimska grupper och han uppmanade i helgen alla UMP:are att gå ut på gatorna och demonstrera mot socialistregeringens lagförslag om samkönade äktenskap.

Francois Fillon tillhör en mer klassisk gaullistisk linje, mer social och mer orienterad mot mitten. Han har i valrörelsen inför partiledarvalet dragit sig allt längre ut mot höger av taktiska skäl men är inte lika övertygande i sin högerretorik som Copé.

Många av de främsta ministrarna i Sarkozys regering tog inför partiledarvalet ställning för Copé. Om nu den senare koras till segrare kommer de att sitta löst till, särskilt när han om några år möjligen också kan bli högerns presidentkandidat och besegra Francois Hollande 2017.

UMP riskerar som Alain Juppé påpekade i morse att klyvas i två eller flera delar. Utses Copé till segrare och gör han närmanden till Marine Le Pen kommer en del centerpolitiker att lämna UMP. Kanske kan Fillon då också bli en samlande gestalt för en center-moderathögerkoalition.

Sådana spekulationer in i framtiden är ändå för tidiga att göra seriöst. Franska politiker mer än de flesta andra är i första hand taktiker. De skapar i första hand allianser med andra politiker utifrån maktperspektivet. Idéer och personliga preferenser är underordnade makten. Ett bra exempel är att Eric Ciotti, en av UMP:s mest högerradikala politiker, har stött Fillon i valrörelsen. Centerpolitikern och förre premiärministern Jean-Pierre Raffarin har stött Copé.

Jean-Francois Copé är också tillräckligt slipad för att anpassa sig mot mitten om detta ger honom en starkare ställning framåt 2017 och nästa presidentval i Frankrike. Just nu vinner han på att lägga sig långt ut mot högerkanten.

Jag tror att Copé kommer att utses till segrare. Han är helt enkelt en skickligare maktspelare än Fillon och det är snarare märkligt att detta inte uppmärksammats mer under de månader som föregått detta val. Skulle ändå Fillon utnämnas  till ny partiledare – valkommissionen kan förstås räkna fram honom som vinnare om några dagar – kommer hans position ändå att vara starkt försvagad. Det går också rykten om att hans hälsa börjat vackla. “Borgaren från Sarthes” som Sarkozy föraktfullt kallat honom kommer inte att klara den långa interna maktstriden mot Jean-Francois Copé. Jag sticker ut hakan och påstår det. Ibland är det roligt att våga lita på sin intuition…

1 comment
  • Simon

    Som vanligt intressanta analyser av läget.
    Ytterligare en fråga som jag tror kommer spela roll är vem som bäst kommer kunna klara av att styra skutan om Sarkozy kommer tillbaka och vill bli partiets presidentkandidat år 2017 – för det är väl fortfarande ingen orimlighet (även om det ännu är väldigt tidigt)?

Leave a Reply

Your email address will not be published.