Året som gått

• december 30, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

I morgon kväll ringer nyårsklockorna och vi går in i ett 2016 som vi vet så lite om. Inget europeiskt folk kan ha undgått hoten mot fred i vår del av världen. Det gäller förstås också fransmännen som dessutom plågats av inrikespolitiska konflikter. För de flesta har 2025 varit ett mörkt år och det ser inte heller särskilt ljust ut för 2026.

Det franska parlamentet har inte lyckats klubba någon budget för nästa år. Låsningarna är påtagliga och oviljan från de flesta partier att lösa upp knutarna och ge landet en ny budget verkar bestå. Politikerna kommer till slut att lyckas. Premiärminister Sébastien Lecornu kommer hitta ett kompromissförslag som går igenom. Även i ett konfliktfyllt land som Frankrike når politikerna fram till en överenskommelse. Det sker dock på bekostnad av att pensionsreformen skjuts upp och att budgetunderskottet ökar ytterligare. Vänstern vill höja vissa skatter och behålla de offentliga utgifterna eller höja dem. Den republikanska högern vill begränsa skattehöjningarna men istället minska på kostnadssidan – spara helt enkelt. Nationell Samlings förslag framstår inte som helt tydliga men närmar sig mer vänstern än den republikanska högern.

Brottsligheten är ett växande problem och den är i hög grad kopplad till de många problemfyllda förorterna med stor andel invandrare och utan anknytning till det franska majoritetssamhället. Flera av de stora landsortsstäderna plågas alltmer av brottslighet som också märks i stadskärnorna. Marseille är svårt plågat av detta fenomen men ett antal andra städer har drabbats i högre utsträckning, som Grenoble, Rennes och Strasbourg. Det går alltid att vifta bort problemen och påstå att de flesta medborgare är hederliga. Det är förstås sant men det är uppenbart att till exempel narkotikahandeln sprids in i områden som tidigare varit förskonade. Bekämpandet av brottsligheten har blivit en alltmer polariserande fråga i Frankrike.

Det gångna året har alltså skärpt motsättningarna mellan olika befolkningsgrupper och höjt tonläget i den politiska debatten. Den politiska ledningen, inbegripet partiernas företrädare i främst nationalförsamlingen, har visat prov på stor oförmåga att lösa den kris som blir alltmer påtaglig i landet. President Macrons popularitetssiffror har sjunkit ner till rekordlåga nivåer. Till och med hans närmaste förtrogna från förr som de tidigare premiärministrarna Édouard Philippe och Gabriel Attal vänder ryggen till honom och söker inget stöd ifrån Elyséepalatset när de nu förbereder sig för att bli nästa president i valet 2027. Politikerföraktet allmänt sett är stort även om några av dem, främst Nationell Samlings ledare, får goda opinionssiffor. Marine Le Pen och hennes kronprins Jordan Bardella är ju också de enda, bortsett från politikerna inom Det okuvade Frankrike på vänsterkanten, som inte prövats i ansvarig ställning.

Emmanuel Macron hade kunnat undvika en del av dessa problem om han inte utlyst nyval till nationalförsamlingen 2024 och därmed tappat en stor del av stödet i kammaren. Frankrike går nu in i ett 2026 utan en politisk ledning med demokratisk förankring. Oppositionen i nationalförsamlingen lägger ständigt ut snubbeltråd för regeringen och det franska folket har totalt tappat förtroendet för sin president.

Det värsta som nu kan hända är en eskalerande konflikt mellan delar av befolkningen och den politiska makten och samtidigt en total låsning mellan president, regering och partier på den nationella nivån. Risken är stor att den kris som fördjupades under 2024 nu bryter ut i någon form av öppen revolt. Den som är mer optimistiskt lagd kan hoppas på att medborgarna bidar sin tid och ger uttryck för folkviljan i presidentval och val till nationalförsamlingen om 17-18 månader. Jag är i det här avseendet mer optimistisk men jag vet också att resultaten av valen 2027 kan skapa nya nationella kriser.

Under 2026 kommer ett viktigt val att genomföras, nämligen till kommunerna. Dessa val genomförs under två söndagar, den 15 och 22 mars. Det blir en värdemätare på hur partiernas ställning är i landet. Jag återkommer med analyser kring dessa val under början av nästa år.