Splittrat Nytt År

• januari 2, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

Ett nytt år får vi oavsett vi vill eller inte. Frågan är om det är gott. Jag valde rubriken splittrat nytt år för Frankrike. Landet plågas av större problem än Sverige och motsättningarna mellan olika befolkningsgrupper och politiska falanger är också stora.

Jag har i många år i mitt bloggande lutat åt uppfattningen att konflikter och politiska strider kunnat förklarats med fransmännens vanliga beteende att söka strid mer än försoning. Presidenter och regeringar har alltid granskats kritiskt av medborgarna oavsett politisk inriktning. Det förefaller inte längre vara fallet. Nu är splittringen på riktigt.

Det går att räkna upp hur många bekymmer som helst i dagens Frankrike. Inrikespolitiken är ett bekymmer men också vilsenheten kring de internationella frågorna är uppenbar. Macron är inte ensam om att som västeuropeisk ledare famla i sitt förhållande till stormakterna. Trump och Putin i första hand har med sina maktpolitiska utspel visat hur sårbart Europa är. Inte minst gäller det den franska presidenten som dessutom inte har några finansiella muskler i ambitionen att upprusta för att skydda Europa mot Ryssland. Det franska budgetunderskottet har ökat till den grad att han inte längre är trovärdig heller i det avseendet.

Nu är ju fransmännen och deras folkvalda fortfarande mer engagerade i de inrikespolitiska frågorna, främst rörande plånboken. Jag återkommer förstås i senare blogginlägg  till de ändlösa konflikterna mellan partier där ofta de kortsiktigt taktiska övervägandena hos politikerna står i centrum. Landet står utan budget på grund av de långdragna förhandlingarna i parlamentet. Tillväxten är usel. Industripolitiken har gått i stå. Och som sagt, ett gigantiskt budgetunderskott som inte alls verkar minska. Tvärtom.

Nationell Samling kan luta sig tillbaka och konstatera hur det gamla, mittenorienterade Frankrike saknar visioner om framtiden. Och vänstern kan bara delvis ge ett stöd åt det progressiva styret eftersom Det okuvade Frankrike med sin vänsterradikala politik är starkare än någonsin, De gröna mer etablissemangskritiska än tidigare och Socialistpartiet splittrat i en socialdemokratisk  och en mer vänsterradikal falang. Under några år fungerade fortfarande den moraliska retoriken mot ytterhögern. Den fick stöd av väljarna, främst  i den välbeställda medelklassen i storstäderna. Allt eftersom åren går fungerar moralretoriken allt sämre. Brottsligheten ökar fortsatt och det är svårt att hindra folk i allmänhet att dra slutsatser om orsakerna till detta problematiska fenomen. Kanske misslyckas Marine Le Pen eller Jordan Bardella att nå presidentposten 2027 men det kräver först och främst att både mitten och vänstern kan enas om en gemensam presidentkandidat i den andra valomgången.

Splittringen i Frankrike tar allt mer karaktär av en strid mellan två system. Å ena sidan det progressiva Frankrike som formades som reaktion efter naziregimens fall 1945. Å andra sidan en folkligt förankrad nationell höger som utmanar denna åskådning. Det förefaller visserligen som om de högernationella normalt sett tar över Frankrike efter presidentvalet 2027. Om det sker har dock de juridiska instanserna inom den franska staten inte tagit sitt ansvar. Mycket är på gång för att stoppa en valseger för ytterhögern. Marine Le Pen riskerar redan att i ett kommande domstolsbeslut fråntas rätten att ställa upp i presidentvalet. Nya pinsamma affärer för Nationell Samling kommer helt säkert att uppdagas av media och bli till snubbeltråd för hennes parti. Skulle olyckan ändå vara framme och Marine Le Pen eller Jordan Bardella kröns till statschef i den franska republikanska monarkin.finns en annan faktor som lugnar de oroliga. Den omfattande och mäktiga franska statsförvaltningen är i det närmaste totalt fientlig till Nationell Samling. Jag citerar en tidigare minister som redan efter 24 timmar som departementschef konstaterade att de flesta av hans vallöften till sina väljare aldrig kunde förverkligas. Tjänstemännen runt om honom förklarade omedelbart att hans reformförslag var ogenomförbara. Upplysningstidens och de franska revolutionernas Frankrike har många redskap för att – åtminstone för en tid – hindra ett högerradikalt maktövertagande.