Det politiska landskapet ritas om (4)

• december 27, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

I min miniserie om det politiska landskapet har jag nu kommit fram till den republikanska högern. Det har blivit allt svårare att dra en gräns mellan den och den höger som tidigare alltid kallats extrem. Låt oss ändå göra ett försök och granska dessa två högerriktningar var för sig.

Den republikanska högern har en av sina två källor i gaullismen, alltså den riktning som skapades av General de Gaulle och som varit en form av förebild för presidenter som Georges Pompidou, Jacques Chirac och i viss mån också Nicolas Sarkozy. I dag har gaullismen i stort sett förlorat sin påverkan på högerns åskådning och praktiska politik. Det som återstår är försvaret för den femte republiken med en stark presidentmakt. Det går också att påstå att den är mer socialkonservativ än liberal. Generalen var sannerligen ingen liberal. Han fnös åt den anglosaxiska världen som han ansåg bestod av ”krämare” och han trodde på en relativt stark stat, inte minst på välfärdens område. Den republikanska högern har också inkorporerat traditionen från en center med mer näringslivsorientera politik och ett mer kulturradikalt synsätt på vissa värdefrågor. Ur denna center kom på 1970-talet under president Giscard d´Estaings mandatperiod till exempel en reform som underlättade för kvinnor att genomgå abort.

Denna republikanska höger lyckades hålla ihop fram till Emmanuel Macrons tillträde som president 2017. Han bidrog till att splittra den genom att locka över en stor del av denna franska center till sin rörelse. Utan politiker som nuvarande justitieminister Gérald Darmanin och tidigare premiärministern Édouard Philippe skulle inte Macron ha vunnit presidentvalet.

Macron skapade en svår splittring inom Republikanerna och detta lider partiet av än i dag. Den franska högern är så försvagad att en hel del bedömare har ansett att partiet är på väg mot sin undergång. Vänsterfalangen av de gamla Republikanerna håller sig till mitten medan högerfalangen alltmer närmar sig ytterhögern.

Republikanerna är i dag ett högerparti men inom detta minskande parti finns falanger. En gruppering under ledning av Éric Ciotti bröt sig 2024 loss och bildade Union des Droites pour la République. Detta parti har i dag 16 av 577 ledamöter i nationalförsamlingen och har gått i koalition med Nationell Samling.

Republikanernas ordförande Bruno Retailleau och ledaren för partiet i nationalförsamlingen Laurent Wauquiez intar en mycket konservativ position i de frågor som särskilt engagerar alla högerväljare i Frankrike. Det gäller kampen mot brottsligheten och en mycket strikt hållning kring invandring. Det finns skillnader mellan dem och Marine Le Pen men de är snarare gradvisa än principiella. De ledande republikanerna är också noga med att hävda värdet av den klassiska västerländska civilisationen och att den måste skyddas mot en för stark invandring, särskilt från muslimska länder.

Andra republikaner betonar starkare de sociala frågorna men talar också mer om ekonomi. Det gäller till exempel tidigare presidentkandidaten Valéry Pecresse. Åsiktsskillnaderna är inte så stora mellan republikaner till höger och mer mot mitten utan det rör sig mer om vilka frågor som betonas i politiken. Bruno Retailleau har under delar av senaste året varit inrikesminister i regeringen och där drivit en hård linje i polisiära frågor, något som också givit honom en starkt ökad popularitet i stora delar av väljarkåren.

Den franska republikanska högern är i dag svag och har inga förutsättningar att, som under Sarkozys tid som president, bilda en majoritet i parlamentet eller besätta presidentposten utan stöd av partier längre ut på högerkanten. Det är därför som frågan måste resas. Kommer denna del av högern och ytterhögern att förenas? Det är i alla fall tydligt att politiker inom ytterhögern är på frammarsch i opinionen. I det sita avsnittet i denna serie om det politiska landskapet ska jag försöka ge svar på frågan om en republikansk högerpolitiker med stöd av till exempel Nationell Samling kan vinna presidentvalet 2027.