Lindbom på franska

Paris borgmästare Bertrand Delanouë är känd för att driva på utvecklingen mot ett grönare och mänskligare Paris. Fortfarande är staden ett helvete med sina bilar som smutsar ner, för oväsen och blockerar framkomligheten men mycket håller på att hända. Cyklisterna har sedan länge fått mer plats i stan men nu ger sig Delanouë också på bilarnas närmast totalitära anspråk på kajerna utefter floden Seine. Hittills har fotgängarna och flanörerna fått maka på sig för bilisterna och den som vill promenera utefter kajerna får räkna med ljudligt sällskap från bilar i 70-80 km:s hastighet alldeles inpå sig. Men nu ska det bli ändring på det, vill borgmästaren som på tisdag inför kommunstyrelsen i Paris lägger ett nytt radikalt förslag kring stadens utseende. (Se text och bilder i www.liberation.fr)

Kajerna på båda sidor av Seine kommer att stängas av för biltrafik på flera ställen. Mellan Musée d´Orsay och Almabron på vänstra stranden blir det promenadväg. Där byggs, om stadens styrelse följer borgmästarens förslag, en stor trappa ner mot floden och på sommarkvällarna kommer det att visas film då en stor skärm kommer att byggas på en ponton ute i floden. Här öppnas också kaféer och rikligt med sittplatser.

Vid Invalides byggs flera små konstgjorda öar upp, tänkta för fritidssysselsättningar och vid Hôtel de ville byggs ett flytande kafé ute på floden. Här kommer också att ligga en blomstermarknad och en botanisk trädgård. På vissa sträckor utefter Seine kommer hinder i vägen att försvåra för bilarna att köra över en viss hastighet.

Förslaget är inte okontroversiellt. Högern i Paris ställer sig tveksam. Dess ledamöter i stadsstyrelserna vill i allmänhet gå långsammare fram och värnar mer om bilisterna. Det finns också starka lobbygrupper inom transportvärlden som oroas över att stan blir viktigare för fotgängarna än för lastbilsförare, taxi och vanliga medborgare som anser det vara en rättighet att kunna ta bilen inom stan till och från arbetet och till och från krogen på kvällen.

Bertrand Delanouë driver sin linje hårt. Han har också fått stöd av majoriteten parisare. En stor del av den parisiska medelklassen, de så kallade ´bobo´eller bourgeois bohème, stöder honom och socialisterna eller de gröna. Det är människor som anammat en modernare livsföring där ekologiskt tänkande ingår. De gillar ett grönt Paris och kommer säkert att med röstsedeln vid nästa val tacka Delanouë och vänstern för den här  typen av reformer.

Har upptäckt www.yelp.fr, en San Fransisco-baserad sajt som nu också finns i Paris. Den är helt användarorienterad och ger information om allt i Paris, från banker till nattklubbar. Företagen kan presentera sig men tyngdpunkten ligger på användarnas betyg och kommentarer. Melissa tipsar om sin favoritskräddare. Dominique ger sina intryck från en natt i Marais. Lätt att söka i och massor av information som ständigt förnyas. Bättre än alla guideböcker som är ålderdomliga redan när de lämnar tryckeriet.

En fransyska sa en gång till mig att staden Paris frestar dig varje minut du är vaken. Alla dina sinnen påverkas av röster, blickar och dofter.  Det är sant.

Överallt i Paris möter dig det sinnliga men mest av matdelikatesser finner du nog i området mellan Operan och Concord . Vid Madeleineplatsen ligger Fauchon och Hédiard. Båda är som tempel för det gastronomiska. Här köper du allt från exotiska frukter, gåslever till exklusiv choklad. Hédiard är mest känd för sina pâtes de fruit. Fauchon har också en mycket bra vinkällare.

Från Place de la Madeleine är det inte långt till Tuilerierna, den park som var den kungliga slottsparken innan kungafamiljen flyttade till Versailles på 1600-talet och där Louvren och flera andra muséer ligger. I detta kvarter på Rue de Rivoli ligger för övrigt Svenska klubbens lokaler med en strålande utsikt över Tuilerieträdgården.

Runt hörnet från Svenska klubben, på Rue Cambon, ligger den nyaste och hippaste chokladbutiken i Paris, Hermé, inte att förväxla med Hermès. Inne i butiken som är påfallande liten möter dig exklusiv choklad men framförallt de så populära macarons som är ett slags kaka – lite seg i konsistensen – i en mängd smaker och i alla kulörer. Dottern introducerar mig i affären och hon köper fyra olika sorter av dessa macarons. Vi går till ett café på en liten tvärgata och äter i smyg medan vi tar en kaffe. Jag smakar en arabesque som består av smakerna aprikos och pistache. Helt ljuvlig! Omedelbart min favorit. Dottern har valt en med choklad som hon låter mig smaka en bit av. Också gott men choklad vet man ju hur det smakar… Jag gör en koppling till Proust och om att för sitt inre minnas de sinnliga upplevelser man haft. Jag kan uppleva en chokladmacaron utan att behöva smaka den, bara genom att minnas… Påstår jag.

Vi provar också en macaron med cassis och ska just dela den sista, i pistache, när dottern diskret gör mig uppmärksam på en fotomodellsmal kvinna med långt blont hår. ”Det är filosofen Bernard-Henri Lévy sambo,” säger hon. Bernard-Henri Lévy är Frankrikes mest kända filosof, därmed inte  sagt att han är den främste men säkert den rikaste. Han sitter ofta i TV och kastar med sin hårman och poserar i en vit exklusiv skjorta. Jag ser hans sambo bakifrån och undrar om hon är 23 år. ”Hon är 60”, säger dottern och när kvinnan vänder sig om kan jag se det. Hon står där med en väninna och väntar. Nu kommer en svart limousine med chaufför i elegant och färggrann väst. Han stannar framför oss och de båda kvinnorna stiger in i baksätet. Dagens shoppingtur lär vara över  för väninnorna och nu tror vi att färden går tillbaka hem till paret Lévis magnifika våning i Saint Germain.

Vi delar på vår sista macaron, den med pistache, betalar och promenerar i väg. Ner mot tunnelbanan. Där lär vi inte möta någon berömdhet. I Paris åker även filosofer och deras partners limousine.