Lindbom på franska

Har upptäckt www.yelp.fr, en San Fransisco-baserad sajt som nu också finns i Paris. Den är helt användarorienterad och ger information om allt i Paris, från banker till nattklubbar. Företagen kan presentera sig men tyngdpunkten ligger på användarnas betyg och kommentarer. Melissa tipsar om sin favoritskräddare. Dominique ger sina intryck från en natt i Marais. Lätt att söka i och massor av information som ständigt förnyas. Bättre än alla guideböcker som är ålderdomliga redan när de lämnar tryckeriet.

En fransyska sa en gång till mig att staden Paris frestar dig varje minut du är vaken. Alla dina sinnen påverkas av röster, blickar och dofter.  Det är sant.

Överallt i Paris möter dig det sinnliga men mest av matdelikatesser finner du nog i området mellan Operan och Concord . Vid Madeleineplatsen ligger Fauchon och Hédiard. Båda är som tempel för det gastronomiska. Här köper du allt från exotiska frukter, gåslever till exklusiv choklad. Hédiard är mest känd för sina pâtes de fruit. Fauchon har också en mycket bra vinkällare.

Från Place de la Madeleine är det inte långt till Tuilerierna, den park som var den kungliga slottsparken innan kungafamiljen flyttade till Versailles på 1600-talet och där Louvren och flera andra muséer ligger. I detta kvarter på Rue de Rivoli ligger för övrigt Svenska klubbens lokaler med en strålande utsikt över Tuilerieträdgården.

Runt hörnet från Svenska klubben, på Rue Cambon, ligger den nyaste och hippaste chokladbutiken i Paris, Hermé, inte att förväxla med Hermès. Inne i butiken som är påfallande liten möter dig exklusiv choklad men framförallt de så populära macarons som är ett slags kaka – lite seg i konsistensen – i en mängd smaker och i alla kulörer. Dottern introducerar mig i affären och hon köper fyra olika sorter av dessa macarons. Vi går till ett café på en liten tvärgata och äter i smyg medan vi tar en kaffe. Jag smakar en arabesque som består av smakerna aprikos och pistache. Helt ljuvlig! Omedelbart min favorit. Dottern har valt en med choklad som hon låter mig smaka en bit av. Också gott men choklad vet man ju hur det smakar… Jag gör en koppling till Proust och om att för sitt inre minnas de sinnliga upplevelser man haft. Jag kan uppleva en chokladmacaron utan att behöva smaka den, bara genom att minnas… Påstår jag.

Vi provar också en macaron med cassis och ska just dela den sista, i pistache, när dottern diskret gör mig uppmärksam på en fotomodellsmal kvinna med långt blont hår. ”Det är filosofen Bernard-Henri Lévy sambo,” säger hon. Bernard-Henri Lévy är Frankrikes mest kända filosof, därmed inte  sagt att han är den främste men säkert den rikaste. Han sitter ofta i TV och kastar med sin hårman och poserar i en vit exklusiv skjorta. Jag ser hans sambo bakifrån och undrar om hon är 23 år. ”Hon är 60”, säger dottern och när kvinnan vänder sig om kan jag se det. Hon står där med en väninna och väntar. Nu kommer en svart limousine med chaufför i elegant och färggrann väst. Han stannar framför oss och de båda kvinnorna stiger in i baksätet. Dagens shoppingtur lär vara över  för väninnorna och nu tror vi att färden går tillbaka hem till paret Lévis magnifika våning i Saint Germain.

Vi delar på vår sista macaron, den med pistache, betalar och promenerar i väg. Ner mot tunnelbanan. Där lär vi inte möta någon berömdhet. I Paris åker även filosofer och deras partners limousine.

Igar kvall fick jag uppleva det for forsta gangen i sommar: den sametslena natten i ett land soder om Rhen. Det vi inte far eller sallan far uppleva i Sverige.

Jag stiger ur taxin utanfor huset dar jag bor nu, i Montmartre. Klockan ar tolv pa natten men det ar fullt pa alla utecafeerna och restaurangerna pa gatan. Vem vill ga och lagga sig en sadan natt? Montmartre ar basta platsen i Paris for sammetslena natter, i varje fall for oss som hemfaller at parisisk romantik. Tranga gator som slingrar sig och sluttar brant. Montmartre har blivit omradet for parisaren som ocksa kan njuta av stunden. Det var nagra timmar sedan det unga paret i lagenheten invid mig och manga andra par kommit hem och parkerat sina ”scooters”pa trottoaren. Nu sitter de och samtalar med sina vanner pa uteserveringen. En sen middag och sedan kanske ett glas och allt bara fotsatter in pa smatimamrna. Vem vill tanka pa morgondagen en sammetslen natt som denna?

Jag tar Rue Lamarch som slingrar sig utmed kullen nedanfor Sacre Coeur. Stoter pa fler utestallen som fyllda av fler manniskor som njuter. Pa ”Au relais” far vi knappt plats trots att det star bord efter bord pa trottoaren och den lilla platsen bredvid. Nagra man ropar hogt men ingen bryr sig och de tystnar snabbt. Pa Rue Lamarch galler inte koden ”hormonstinna man i 20-arsaldern har all makt.” Har blandas generationerna. Ett gammalt par sitter bakom mig och bredvid ett gang unga tjejer. Det ar medelklassen som styr. Folk med fria yrken. Det ar de som tagit over fran den arbetarklass som bodde har for ett par decennier sedan och som nu pressats ut i fororterna. Men det ar en medelklass som varnar  om Montmartre. Jag tror i alla fall denna fortrollande natt att dessa manniskor forvaltar arvet fran konstnarerna fore forsta varldskriget. Lat mig atminstone ha kvar den illusionen!