Sarkozy och hans affärer
Sarkozy och hans affärer 150 150 Tomas Lindbom

Jean Sarkozy var igår inbjuden till France 2:s nyhetssändning kl 20 för att där berätta att han inte ställer upp som ordförande i EPAD, en post som ansvarig för expansionen av  stora delar av näringslivet i det län som ligger runt la Defense väster om Paris. Presidentens 23-årige sons beslut är en angelägenhet för hela Frankrike.

Det förefaller märkligt att detta beslut är så viktigt att det blir den stora nyheten för dagen. Allt hänger emellertid ihop. Alla bedömare är övertygade om att sonens utnämning skulle vara styrd från Elyséepalatset och att sonen nu avsäger sig kandidaturen är för de flesta ett bevis för att pappa presidenten inte vågar utmana både den inhemska opinionen, även inom hans parti, och den internationella. Den ansedda Le Monde har en nyhetsartikel i dag som helt går på konspirationslinjen och tolkar hela denna affär som en räcka taktiska manövrer.

Det är samtidigt uppenbart att sonen Jean, 23 år, dels redan visat prov på politisk begåvning och dels har en hunger för politisk makt och att han genom denna utnämning hade fått goda möjligheter att bygga upp en snabb karriär med sikte på en ministerpost inom ett tiotal år. Vem vet, kanske skulle han även en dag kunna efterträda pappa som president. Denna gång spände pappan och sonen bågen för högt. Det var taktiskt olämpligt att pressa igenom beslutet och sonen vill nu framstå som respektabel, lyssnande och ödmjuk. Lagom till intervjun i TV hade lockarna i nacken fallit bort och han uppträdde  prydligt i slips och glasögon. Förförarmasken hade bytts mot en image av svärmorsdröm.

De olika affärerna som presidenten själv initierat kan komma att störa den bild han samtidigt försöker bygga upp av sig själv som ivrigt engagerad reformator av det franska samhället, till fransmännens tjänst. Affären med sonen har skadat hans image. Det kan komma att gälla Clearstreamaffären också. Domstolen måste döma förre premiärministern Dominique de Villepin till ett kännbart straff, minst villkorlig fängelsedom, för att inte Sarkozys trovärdighet ska naggas ytterligare i kanten. Domen lär komma om några veckor.

Igår kväll var hans närmaste vän och inrikesminister, Brice Hortefeux, också med i ett stort TV-program. Han försökte med möda förklara bort att vissa våldsbrott tvärtom ökat på senare tid och att många människor inte känner sig trygga på gator och torg. Sarkozy lovade särskilt i valrörelsen resultat i kampen mot brottsligheten.  Lägg till det alla bekymmer presidenten har med den ekonomiska politiken som delvis kan skyllas på den internationella krisen men som också regeringen och han själv måste ta ett ansvar för.

Som inrikesminister under Jacques Chiracs sista period som president anklagades Sarkozy för ”mycket snack och lite verkstad”. Det finns tendenser i samma riktning även nu under hans första mandatperiod. Kan han inte ro hem pensionsreformen med hedern i behåll och klarar han inte att lyfta människors köpkraft som han lovat inom ett par år kan han få det hett om öronen inför omvalet som president 2012. Det svänger fort i fransk politik.

Villepin hänger i en slaktares köttkrok
Villepin hänger i en slaktares köttkrok 150 150 Tomas Lindbom

Nu har åklagaren i Clearstreamrättegången presenterat sina åtalspunkter mot förre premiärministern Dominique de Villepin. Han yrkar på 18 månaders villkorligt fängelse och ett bötesbelopp för tystnad och underhållande av fakta kring de falska listorna på kunder hos Clearstream där Nicolas Sarkozy var ett av namnen.

Dominique de Villepin konstaterade direkt efter rättsförhandlingarna inför den samlade pressen att ”Nicolas Sarkozy har hållit sitt löfte att hänga mig i en slaktares köttkrok”.

Ségolène Royal i närbild
Ségolène Royal i närbild 150 150 Tomas Lindbom

”Hon är inte en politiker. Hon är en stjärna” Det är omdömet som de gamla elefanterna i Parti Socialiste fäller om Ségolène Royal i den två timmar långa dokumentär som precis visats i TV-kanalen France 2. Hon är kvinnan som bryter mot normen i det franska politiska livet och som nu bygger en kampanj för presidentvalet 2012 med människor som inte känner sig hemma i partiet.

Dokumentären ger en bild av Ségolène Royal som målmedveten och stark utöver det vanliga. Hon tar sig fram genom att utmana sin man sedan 25 år, Francois Hollande, om rollen som socialisternas presidentkandidat ett år före senaste valet. Hon genomför en valkampanj under motstånd från nästan alla de ledande socialisterna. Hon utmanar dem alla redan samma kväll som valförlusten tillkännages. Då talar hon som om det redan vore klart att hon är den person som ska fortsätta att leda partiet mot ”nya segrar” trots att hon precis förlorat. Hon tvingar Fabius, Strauss-Kahn och de andra socialistledarna att i TV-studios tala om hennes skilsmässa från Hollande istället för att kritisera hennes valkampanj som de helst velat göra. Den skilsmässan blir nämligen  offentlig samma kväll.

Ségolène Royal drar sig visserligen tillbaka i ett och ett halvt år efter Sarkozys makttillträde men kommer tillbaka och gör en scenisk come back, ett magnifikt politiskt gig inför storpublik där hon i en turkos tunika talar som ett mellanting mellan en ståuppare och en amerikansk frikyrkopastor. Hon utmanar därefter Martine Aubry om generalsekreterarposten i partiet hösten 2008 men förlorar, mycket knappt och förmodligen på grund av valfusk. Men nu är hon en fri kandidat, socialist men utan något som helst stöd i partitoppen. En libero på den politiska vänsterkanten med en ansenlig andel vänsterväljare på sin sida och fortfarande ett hot mot alla andra som förbereder en kandidatur mot Sarkozy 2012.

Ségolène Royal har sedan hon ställde upp som presidentkandidat för snart fyra år sedan varit en psykologisk gåta för de flesta och en politisk gåta för sina kamrater i partiets ledning. Hon är i en mening som de flesa andra genom att vara överklass och auktoritär. Hon förefaller  mer okunnig eller ointresserad än de andra i de frågor som traditionellt betyder något i fransk politik, det vill säga ekonomi. Hon kallar sig feminist vilket är en chock för de flesta ledande socialister. Och för högern också, förstås. Hon är karismatisk i meningen att vara folktalare när andra är intellektuella retoriker. Hon är så känsloengagerad  i sitt sätt att tala när hon samtidigt verkar kall och saknar kontakt med sina inre känslor. Hon är svår att förstå sig på. Det är lätt att reta sig på henne och det gör många. Men hon får också många människor med sig, inte proportionellt fler kvinnor  än män som man kunde tro. Men många är hängivna Ségoléne Royal.

Inget tyder i dag på att Royal blir vänsterns presidentkandidat 2012 men ingen trodde hon skulle bli det 2007 heller. Osvuret är alltså bäst. Hennes drivkraft att bli det är uppenbarligen enorm och hon använder media och sin karisma på möten på ett så strategiskt sätt att det mycket väl kan få saker och ting att hända.

Clearstreamrättegången fortsätter
Clearstreamrättegången fortsätter 150 150 Tomas Lindbom

Höstens stora politiska rättegång, affären Clearstream, fortsätter. Det är en kamp på liv och död mellan nuvarande presidenten Nicolas Sarkozy och förre premiärministern Dominique de Villepin. En kamp som kan tolkas på många sätt men vars utslag kommer att få stor betydelse för båda männens position i fransk politik framöver.

Igår pläderade Sarkozys advokat för att Villepin är skyldig till juridiska oegentligheter i sina försök att stoppa Sarkozys väg till ordförandeskapet i UMP, Frankrikes högerparti. ”Villepin har talat länge i denna affär men aldrig har han yttrat att han skulle vara oskyldig”, sa Sarkozys advokat.

Många inom den franska överklassen hoppas säkert på att Villepin drar det längsta strået i denna batalj. Villepin är aristokraten, alltid lika leende och verserad. Lång och stilig med ett grånat men lika ungdomligt svallande hår Han uppträder som en aristokrat, sval och distanserad men förtjusande och bländande begåvad. Inte minst en litteraturens man som gärna uppträder i de kulturella och litterära TV-sofforna. Sarkozy är kortare och massivare, har ett hett temperament som inte minst hans medarbetare får känna av. Han är mindre intellektuell och framförallt en social klättrare. Det är inte förvånande att dessa båda hatar varandra.Det är aristokraten mot borgaren i ett fortfarande starkt klasspräglat Frankrike där politiska topposter inte delas ut till vem som helst på den sociala rangskalan.

Sarkozy har det trögt också i väljarmätningarna i stort. Han har inte klarat vallöftet att minska arbetslösheten och höja köpkraften. Nu väntar en ny kall vinter med strejker. Redan nästa vecka drar tåganställda igång med sin första strejk för säsongen. Skulle Villepin slippa ur garnet och dömas oskyldig i Clearstreamrättegången har Sarkozy tilldelats en prestigeförlust som kommer att göra hans närmaste år som president mycket tyngre.

Kvinnor demonstrerar
Kvinnor demonstrerar 150 150 Tomas Lindbom

I dag på lördagen demonstrerade tusentals kvinnor i Paris, stödda av vänsterorganisationer från Parti Socialiste och vänsterut för ökad rättvisa mellan könen. Demonstrationen vände sig mot stängningen av flera abortkliniker på sjukhusen i Parisregionen, mot svårigheter för kvinnor att få tillgång till preventivmedel. Fackföreningen CGT:s ordförande Bernard Thibault attackerade löneskillnaderna som han beskrev som så stora som 25-30% bland låginkomsttagare för samma jobb.

Frankrike har en konservativ hållning till feminismen. Kvinnor ges inte samma möjlighet till karriär som män. Det finns ett litet vårdbidrag som delas ut i tre år efter barnets födelse och det leder till att många kvinnor stannar hemma från arbetet för att uppbära detta bidrag medan männen som i allmänhet har högre lön fortsätter att arbeta. Bara några tusental pappor tar barnledighet i hela Frankrike, enligt tidningen Le Monde. Jämställdhetsministern Nadine Morano vill nu försöka ändra på detta och förbereder en reform som ska ge kvinnorna större möjlighet att oftare och tidigare gå ut i arbetslivet efter barnafödandet. Men det är en lång process som hon förhoppningsvis kommer att starta och den lär också ifrågasättas, även bland många kvinnor.

Kvinnoorganisationerna slåss i motvind och som flera talare sa i samband med demonstrationen: I kristider backar samhället tillbaka och villkoren för kvinnorna försämras.

Om denna blogg

Fransk samhällsdebatt är både bred och djup. Den innefattar filosofi, kultur och politik. Den är också intensiv och utan uppehåll. Från skolstarten i början av september och fram till nationaldagen den 14 juli pågår ett ständigt utbyte av tankar, idéer och konkreta förslag inom detta breda fält.

Jag startade min blogg 2009. Debatten är lika intensiv på 2020-talet som tidigare. Visst skiftar den karaktär. Nya perspektiv framträder och därmed nya konflikter. Samtidigt finns vissa politiskt-filosofiska grundtankar kvar. Politiker brukar fortfarande i sina tal referera till franska revolutionens paroller frihet, jämlikhet och broderskap men med tillägget sekularism (laïcité). Jag gläder mig om du vill följa med i det franska åsiktsutbytet genom att läsa mina blogginlägg.

Arkiv

RSS-flöde

För dig som vill ta del av mina inlägg genom ett RSS-flöde är det möjligt. Använd då url-en https://www.lindbompafranska.se/feed/.